Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leri, öfverdrifna anspråk, som slutligen föda ett
beroende, icke af en förtjent vedergällning, men af en
förödmjukande hjelp. Kellgren vidtog det medel till
berg-ning, som i alla tider varit nyttjadt af fattiga studerande
och ibland dem af många, hvilka i samhället eller i den
lärda verlden blifvit stora och ansedda män: jag menar
att undervisa förmögnares barn. Dermed fortfor han
äfven i hufvudstaden, till dess. omständigheterna tilläto
honom att öfvergifva denna mödosamma, men i verket
hedrande bana.»
«Med beröm aflade J^ellgreo de brukliga
lärdoms-profven. Med beröm blef han, tjugoett år gammal,
filosofie magister (1772), och med allmänt bifall två år
der-efter docens i vitterheten, den han icke endast kände
utan äfven med framgång idkat. Kort efter ankoms teq
till Abo hade han gjort sina första poetiska försök, som
bestodo i verser vid tillfälligheter. Att de varit öfver
mängden af sådana verser är troligt; men att författaren
var öfver mängden af begynnande författare är säkert.
Vid den tid, då egenkärleken ofta är störst och blindast,
var hans, om icke alldeles qväfd, åtminstone förbytt i
tvekan och fruktan, det äkta snillets vanligaste
följeslagare. Han återtog alltid sina vers och förstörde dem.
Om vi kunde framdraga dessa och andra försök, dem
han dömt till en dylik glömska, så skulle de tilläfven-r
tyrs trösta mången försökare. Men de lärdomar äro dem
utan tvifvel nyttigare, som Kellgren både med pennan
och efterdömet lemnat: att man har rätt att försöka sina
krafter på egen och vänners, aldrig på allmänhetens
bekostnad; att ingenting är farligare och mera dödande
för snillet, än att hastigt tro sig fullkomlig; att intet
arbete är värdt att se dagsljuset, som icke tål den
fullaste dag och aldrig fruktar en förestående natt.
Välmeningen, tillfället, svagheten trodde han aldrig kunna
ursäkta en skrift, men väl författaren, så länge han icke
med sina svaga foster gäckade förnuftet och smaken eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
