Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna franska upplysningens käcka tvifvel. Men ur
synpunkten af denna upplysning måste det anses för ett
litet mästerstycke, hvars stora framgång hos den tidens
bildade allmänhet är lätt förklarlig. Här, liksom
öfverallt i sina satirer, gisslar skalden sin nästa, utan allt
afseende på rang och yttre företräden, med en skoningslös
frimodighet och med en rättmätig befogenhet, som icke
är mindre bitter derföre att den sprakar af löjets muntra
gnistor. Löjet, menar han i sin paradoxa upprymdhet,
löjet är det som gör menniskan, det är det som skiljer
henne från djuret, det är det som väsentligen skiljer
den bildade menniskan från vilden:
Se dessa folk, så vida skilda •
Från oss till skapnad, bruk och ort,
Och säg, qjjr du dem kallar vilda,
Hvad detta skällsord billigt gjort?
Månn’ brist på prester, som förföra,
På läkare, som tyst förgöra,
På domare, som vränga lag,
På konungar, som folk förtrycka,
På smickrare, som laster smycka,
På usla rimmare som jag,
På spelhus, nummerloIterier,
Spektakler, baler, slottskanslier,
Gillstugor, lazaretter? Nej,
Helt visst i deras grofva seder
Röjs menskan med långt större heder;
Men se — de skratta nästan ej.
Då löjet sålunda är en så företrädesvis utmärkande
egenskap för menniskan och uttryckligen för den
civiliserade menniskan, så öfverlemnar sig skalden med full
frihet åt sitt löje:
Kom då, du löjens qvicka tropp,
Följ mig i alla lifvets skiften,
Och lär mig ta ett glädtigt hopp
På brädden af den mörka grifteo!
Malmström. II. ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
