Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ser just icke alldeles ut som ^rimfrost», ehuru
det är «glittrande» eller snarare sprittande. Men, utr*
brister han,
Hvem skall jag först mitt löje skänka?
Jo, ärans folk bör ära ske.
Det vore bördens rätter kränka
Att ej de höga först bele.
Och så svänger han satirens gissel ganska
hjerte-ligen och lusteligen om öronen på de stora i landet —
Sedan kommer turen till det högvördiga ståndet,
hvilket alltsedan Dalins tid, till Wieselgrens stora
förtrytelse, varit en flitigt#använd souffre-douleur för det
poetiska skämtet, vid hvars frestande åsyn Sjelfva den
fromma Oxenstjerna kände sina fingrar klia.
J Levi barn, ta’n inte illa,
Om jag åt eder skratta törs.
J mån jn nöjas att förvilla
Det folk, som rikta kan er börs;
Men jag, thy värr! som intet äger,
Hvaraf man tionde kan få,
Hvad jag i fåvitsk blindhet säger,
Må ljusens barn ej akta på.
Jag må ju le, när J prediken
Om denna snöda verlds förakt,
Och lika fullt med allo makt
För gunst och vinst och vällust fiken.
Er vård att våra själar söfva
Med hopp om evig himlaro,
Och jorden till er Sjelfva röfva,
Och Sjelfva njuta, då vi tro;
Ert helga hat, hvars vreda vågor
E|j nånsin stillas i er själ,
Ert kristna nit att för vårt väl
Oss skära genom blod och lågor;
Och allt det andeliga gräl,
Som plär en pöbels lättro gäcka:
Allt må ju med fordubbladt skäl
Till löje mer än vrede väcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
