Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålskare, sen tiden,
Sojn till kärlek drar!
Om J- längre biden,
Ar han mer ej qvar.
Gån att nöjet lyda!
Blott en tid det rår.
Må dess blommor pryda
Eder ungdoms vår!
Till denna täcka, oskyldiga erotiska diktart hör mer
än en af Kellgrens ungdomssånger, hvilka med
förtjusning hördes kring land och rike. Man har icke så
alldeles rätt, då man påstår att det var först under den
senare perioden, då Kellgren började till den
romantiska skolans välbehag begagna orimmad vers, som han
förråder en högre och ädlare uppfattning af kärleken.
Det vackra poemet «Saknaden» torde lända till bevis
derpå:
Ensam i min hyddas famn
Med min saknad innesluten,
Ögat skumt och rösten bruten,
Suckar jag Zulimas namn;
Blodet svallar, bröstet häfves,
Lågan genom själen tär;
Jag förqväfves, jag förqväfves
Utaf minnen och begär.
Du, som mina ödens skick
Med ett ögonkast förbyter!
Från ditt löje lifvet flyter,
Verlden ljusnar i din blick:
Kroppens plågor, sinnets smärta,
Grafvens djup, som förestår;
Allt förglömmes då ditt hjerta
Mot mitt ömma hjerta slår.
O! hvad vore utan dig
Lyckans nåd och snillets lager?
Blott en skugga, som bedrager,
Blott en dröm, som skingrar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
