- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
124

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En lusta, som behofvet väckte
Och njutandet ånyo släckte:

Hvad blefve då det ömma hopp,

Som mig med tvång och fruktan röjer,

Som, bäfvande, i vördna’ns spår
Så småningom till målet går
Och, då din sällhets mognad dröjer,

Dig med de blomsters ro förnöjer,

Dem bildningen på vägen sår? ^

Knappt är du förd i segrens sköt,

Förm, ur din ljufva tjusning tagen,

Du önskar, att du än bedragen *

Din sällhet blott i tanken njöt.

Till «våra villor» räknar skalden slutligen äfven de
himlar, den lycksalighet efter detta lifvet, som svärmaren
diktar åt sig till en ersättning för de jordiska
vedermödorna. Emellertid finner han alla dessa villor så
tjusande, att han för dem gerna vill uppoffra den nakna
sanningen: det vill säga: han vill heldre tro på
illusionerna än på det, som han anser sig veta vara sannt.

Så fly i o grymma sannings dager,

Som våra glada drömmar stör!

Hvad mer, om villan oss bedrager,

Blott hon vår lefnad lycklig gör!

Med denna skärande dissonans upplöser sig ett
poem, som med all sin elegans antingen är ett poetiskt
missfoster, då det förnekar alla poetiska motiver, eller
ock en nog ogenomskinlig ironi.

Till samma period af en vacklande lefnadsvishet,
som «Våra villor», hörer äfven Kellgrens ode öfver «En
stadig man». Den sorglösa epikureism, som i «Våra
villor» med fullt medvetande uppoffrar den erkända
stränga sanningen för det fängslande skenet, öfvergår
här till en verldsföraktande stoicism! Kellgren befann
sig ännu i valet och qvalet mellan olika filosofiska
mönster. An uppmuntrar han en Rosalie att lyckliggöra
sina många älskare, än sätter han hjeltens sanna känne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free