Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecken uti att vara «Från lustars våld och fruktan fri»,
häri lik sin hedniska förebild Horatius. «En stadig
man» är, Oaktadt sin prosaiska titel, ett ganska godt
didaktiskt poem i sin tids stil. Man kan kalla hela
stycket en lyckad variation på det kända Horatianska
themat: «Si fractus illabatur orbis, Impavidum ferient
ruinae». Den stadiga mannen är nog för sig sjelf, han
går ensam mot sina öden, han trotsar dem, han
behöfver inga medmenniskor, han behöfver icke en gång Gud.
Visst gifvas hjertan, hvilka höjas
Ju mer de tryckas af sitt qval,
Som aldrig brytas, aldrig böjas,
Som le bland sina plågors tal:
Se der en vis, som utan fasa
Ser olycksböljan mot sig rasa,
Och brottas med dess strida elf!
Han ej — förgäfves — ödet beder,
Att det ur kosan strömmen leder;
Hvad Gud behöfs? Han har sig sjelf.
Så denna ek, hvars hjessa sträckes
Till grannskapet med himlens sky:
Hon ej vid stormars hot förskräckes,
Hon trotsar deras vilda gny;
Ju mer mot deras våld hon strider,
Dess mer hon sina rötter sprider,
Dess mera stärker hon sin stam:
Då granens rygg sig slafviskt bugar,
Till dess en ilning henne trugar,
Att låta störta sig med skam.
Låt ödet rasa, storma, plåga;
Det rubbar ej en stadig man:
Ej himlens blixt, ej afgrunds låga
Hans fot nr banan rycka kan:
Låt aggets ornmr etter spruta,
Låt tadlet all sin galla gjuta:
Hans dygd är ren som dagens ljus;
Om Sjelfva himlens fästen brista,
Han oförskräckt uti det sista
Begrafvas skall i verldens grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
