Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde bland sina vänner en Ehrensvärd, i viss mån till
och med en Höpken; den beskyddades någon tid med
den mest uppmuntrande gunst af — konungen sjelf.
Deraf den häftiga ifver, som i skaldestycket «Man äger
ej snille för det man är galen» sammanbinder hatet mot
detta mystiska svärmeri med hatet mot det vittra. Sitt
objektiva värde har nyssnämnda stycke, i följd af
innehållets talrika grundheter och flackheter, längesedan
förlorat; sitt subjektiva, eller värdet af sin ingifvelses
brinnande sanningsnit och fosterlandskärlek, skall det alltid
bibehålla.» — Men, frågar jag, har detta stycke
verkligen förlorat sitt objektiva värde? Eller kan man tala
om tillvaron af ett subjektiffe värde der det objektiva
saknas? Om man ock vill medgifva att innehållet lider
af «talrika grundheter och flackheter», behöfver man
derföre medgifva att hela innehållet är grundt och
flackt? Återstår detsamma allsingenting* som äger ett
objektift värde? Hvad grundheterna och flackheterna
angår, så inskränka de sig hufvudsakligen dertill, att
författaren valt ett par origtiga exempel för att stödja i
och för sig rigtiga satser. «Att Homerus emellanåt
slumrar», är jag långt ifrån att vilja medgifva, ty om
någonsin en skald varit vaken, så var det Homerus, men
Kellgren stödjer sig här på Horatii auktoritet, hvars
yttrande i detta afseende blifvit ett ordspråk. Utfallen
mot Milton berodde på tidens smaklära med afseende
på sträng anständighet i val af uttryck. Invektiverna
mot Cartesius, Newton och Svedenborg låta deremot
försvara sig. — Men beträffande åter poemets
väsentliga innehåll, så äger detta, enligt min tanka,
oförgäng-lig giltighet för alla tider; så vida det halft-religiösa
och halft-osedliga svärmeriet, det än barnsliga, än
skurkaktiga, alltid onödiga vurmeriet för hemliga ordnar, det
än vidskepliga och enfaldiga, än egennyttiga och
välberäknade nitet för fördolda kunskaper icke tillhöra ett
tidehvarf utan alla. Eller hafva vi i våra dagar någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
