Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brist på läsare och ordenstokar och magnetisörer och
borddansare och alla sorters qvacksalfvare, hvilka
alle-samman rätt väl behöfva hudflängas af satirens gissel
innan de vakna ur sina fåvitska drömmar? Ingenting
godt och ädelt gifves, som ej menniskan under Guds
egen oförmörkade, fria dag kan uträtta, stödd på egen
kraft och andra menniskors öppna medverkan, utan att
behöfva taga sin tillflykt till hemliga sällskaper, hemliga
religionsöfningar, hemliga vetenskaper och allsköns
char-lataneri. En annan lära har ej heller Kellgren sökt att
inskärpa; men thyvärr behöfver den ännu och allt
framgent inskärpas.
De «grundheter och flackheter», om hvilka
Atterbom talar, skola, enligt samma författares omdöme, vida
pfverträffas af de fordom så imponerande
((Anmärkningar», hvaraf detta poem är åtföljdt. De sägas vara
författade af Nils von Rosenstein, oph Hammarsköld
påstår att de äro till en stor del lånade ur Fontenelle och
några andra fransyska författare. Atterbom inskränker
$ig till att säga att de äro gjorda ä la Fontenelle,
hvilket, enligt min tanke, icke kan innebära något
synnerligen svårt klander, då Fontenelle med all sin
ency-klopedistiska - ytlighet likväl var en ganska förståndig
man, hvars åsigter voro synnerligen egnade att fattas
och erkännas af förra seklets stora allmänhet, för
hvilken dessa anmärkningar just voro skrifna. För öfrigt
innehålla de ganska många sanningar, som man ännu i
dag kan tåla att höra. Äfven der författaren ställer sig
på materialistisk ståndpunkt, gör han det med behag
och qvickhet, och hvad han yttrar är åtminstone till
hälften sannt, och det mål, hvartill han syftar, är det
rigtiga, äfven om han söker sig dit på falska vägar. Så
tiU exempel den qvickt-ironiska diatrib, i hvilken han
söker ådagalägg» «faran af snillets himlalån». «Huru
skulle det förödmjuka den lilla menniskans stora
högmod, om hon rfttt ineig och kunde inse de svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
