Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständig misstänksamhet är på sin vakt, att man med
förakt förkastar hvarje lära, som vill gömma sig i det
dunkla, med förbittring bekämpar hvarje sträfvan som
vill framgå på mörkrets stigar, i den öfvertygelse att
allt som är sannt kan och skall af menniskan begripas,
och att allt som är godt kan och skall af hela verlden
skådas.
I känslan af denna sin höga kallelse har Kellgren
i sista versen af sitt poem med dithyrambisk hänförelse,
lik Venusias skald, profeterat sin egen odödlighet.
–Ryktbarhet! allt lyder då din makt,
Och dåren — dåren sjelf vill nå odödligheten.
Välan, den väntar er. Oss väntar i dess famn
Den lagerkrans som mig, den tistel som er kröner, o. 8. v.
Den skald, som vågar ett sådant ord, måste i det
ögonblick han det gör, känna sig inspirerad, känna sig
uppfylld af det närvarande och af framtiden. Såsom
kommentar öfver detta ställe kan gälla den förträffliga
betraktelse öfver snillets väsen och bestämmelse,
hvarmed anmärkningarna afslutas:
«Denna djupa känsla af sannt och rätt, godt och ädelt, som gör att
vi anse oss för lyckliga eller olyckliga, upphöjda eller förnedrade, af allt
som främjar eller sårar deras ära; att vi, liksom flyttade ur oss Sjelfva,
ur personlighetens krets, röras, andas och hafva vår varelse i det allmänna
lifvet, den allmänna ordningen, samhällets och verldens, rättvisan,
förnuftet, dygden, smaken; att vi älska som föräldrar, som vänner och välgörare
alla stora män, som upplyst och förädlat vårt slägte; att vi deremot hata
som personliga fiender allt villans och lastens anhang, att vi Sjelfva utan
möda uppoffra lugnet, hvilan och nöjet, icke känna någon fruktan, icke se
någon fara, då lagens vård, religionens helgd, samhällets väl och regentens
ära kalla oss till strids mot dårskaper och sjelfsvåld .... Denna djupa
sjelffömöjande, sjelffrätande känsla, om hon ej är snillet, är hon fröet
dertill. Utom henne fanns aldrig ännu på jorden en verkligt stor filotfof och
skald. — Unge författare! vill du veta om din kallelse är sann eller ej;
lägg handen på ditt hjerta. Hvad intryck känner det af de ting, som
om-gifva dig? Sanning, dygd, rättvisa, fädernesland, mensklighet: säg, kan du
nämna dessa heliga namn utan rörelse i ditt blod, utan skakning i dina
fibrer? Ser du blott med åtlöje dina likars dårskap? med förakt deras la-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
