Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sterP med ömkan deras olyckor? Den håg du känner att utmärka dig af
talanger, hvad har den till föremål? Månn’ en titel, en prydnad, ett
anseende öfver hopen, en beqvämligare lefnad? Månn* hofgunst och
sällskaps-lofP Söker du blott att, af ingen oroad och oroande ingen, gå såsom man
säger sin verld igenom och låta verlden ha sin gång? Då ynglingI tro mig:
det är icke dig, som snillet kallar att tala till folket. Försök ej att höja
dig öfver medelmåttans krets. Blif täck, oförvitelig, en man af god ton!
Ditt namn, om det lefver, skall dö med dig. — Om åter vid åsynen af allt
som rubbar den allmänna ordningen, af allt, som kränker förnuft’och dygd:
om vid blotta åsynen eller ryktet deraf du känner ditt blod tändas, ditt
hjerta klappa, din andedrägt förkortas, tårarna brista ur ditt öga, tankarna
hoptals genomstörta din själ; och du glömmer så dig sjelf att det icke mer
är dig, men den dygdige som lider, men den upplyste som förföljes:
medborgaren, filosofen, menniskan.....Då, ädle, igenkänn snillets
gudomliga röst; då, sök ej förgäfves att qväfva en eld, som lik åskans eld ej
skall slockna förr’n han förtärt dig; då, följ ditt öde: «Blif stor — och
olycklig.»
Man sammanställer vanligen detta skaldestycke af
sann inspiration med det, som närmast följer derpå i
författarens samlade skrifter, nemligen «Nytt försök till
orimmad vers», endast af den anledningen att det
invektiv, som i det förra i förbigående rigtas mot det
poetiska fantasteriet här fortsättes och såsom
uteslutande thema närmare utföres. Men den poetiska
ingif-velsen är här långt svagare, i samma mån som ämnet
är mera inskränkt och af ringare vigt. Att detta poem
närmast hade afseende på Thorild och dernäst på hans
poetiska efterliknare, kan ej bestridas. Det är, såsom
författaren säger i noten, rigtadt emot «vitterhetens
kos-sacker». Hänförd af sin beundran för Thorilds vittra
fri-hetssträfvanden och af sitt hat mot den franska
regelbundenheten, har den romantiska skolan kanske icke gjort
rättvisa åt detta poem. Men om man eftertänker att
det ofta vederfors Thorild i hans poetiska försök att
liksom Klopstock stanna i den sublima förstumningen, att,
såsom ofta i poemet «Passionerna», så uppfylla sig af
känslans förtjusning att han deraf liksom förqväfves och
måste gifva sig luft i enstaka afbrutna interj ek tioner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
