Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla tiders vitterhetshistoria, när nya rigtningar börja
göra sig gällande, af hvilka alla hänföras, som alla vilja
vara med om, men hvilkas sanna kosa blott få känna.
Man igenkänner här denna emigrations- och
upptäckts-mani i vitterhetens verld, som, lik den i den verkliga
verlden, i början ser ut att vara feberaktig och feberyr,
men ofta slutar med att göra nya eröfringar.
Val, nu bör spränget vågas,
Bet stora tyska språnget,
Till källan af det sköna,
Bet ädla och det sanna.
Nu väntar jorden, häpen,
Tillbedjande och knäböjd,
Att se din himmelsfärd.
Nu, genom djupa molnet
Sin hand en ljusets engel
Har utsträckt till ditt skydd:
Och legioner stämmor
Och milliarder handklapp
Och lockande serafer
Och bugande cheruber
Vid åsyn af ditt uppsprång
Kring tusen, tusen himlar i
Ge skall och återskall.
Väl! nu är kedjan krossad,
Nu låga jorden lemnad.
Ännu ett språng och än ett!
Nu hvirflar han i skyn.
Nu, full af stolthet trampar
Hans frälsta fot på månen.
Nu ha! — nu bröt han benet
I ringen af Saturnus!
Ve, ock der sveddes vingen,
* Hans styrkas högra vinge,
Af vreda solens eld.
Ve ynglingen! nu klöf han,
Nu klöf han midtitu
Ben väderspända hjessan
Mot Sirii demantklot.
Ha! ropa höjd och himlar,
Och djup och afgrand: ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
