Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lägger man härtill att hans efterliknare, liksom
imitatörer i allmänhet, först lärde sig eftergöra hans fel och
svagheter och deri, men endast deri, upphunno och
öf-verbjödo mästaren, — så torde man finna denna på det
hela rätt godmodiga satir icke så helt och hållet
oberättigad. Man har blifvit skandaliserad öfver de
eido-hugg, hvarmed författaren drabbat Shakespear och
Klop-stock, Goethe och Ossian. Men man bör ihågkomma att
icke hvar och en kritiker är en Lessing i kraften att på
en gång springa framom sin tid och öfver alla dess
inrotade fördomar. Anmärkningen om Klopstocks «orim»
är dessutom icke så alldeles obefogad, om man erinrar
sig att denna skald, i sin ensidiga ifver for det
naturliga uttrycket, helt och hållet förkastade rimmet i
poesien, så att förebråelsen här rätt gerna endast behöfver
gälla öfverdriften hos hans skola, att icke allenast
begagna orimmad vers, utan äfven aldrig begagna rimmad,
ej heller tillåta andra att göra det, Oaktadt denna art
af poetisk form just företrädesvis egnar sig för vissa slag
af diktkonst, till exempel den musikaliska, visan, operan
o. s. v. Lika grundad är anmärkningen om «Ossians
evigt samma» — om enformigheten hos denna
sago-dunkla bard, som det nu blef modernt att blindt
beundra. Svårare låter Goethes konvulsioner försvara sig,
då, såsom bekant är, denna skald aldrig var konvulsivisk
icke ens under sin «Sturm- und- Drang»-period, utan
städse lät äfven sin häftigaste känsla åtföljas af en klar
besinning, ehuru han väl, såsom i första upplagan af sin
«Götz», kan med fog anklagas för råhet och
pöbelaktig-het i uttryck. Men saken var förmodligen den,*att
Kellgren i sitt nit för lag och regel, så att säga, skar hela
det unga poetiska slägtet och dess auktoriteter öfver en
kam, utan att vara så noga i valet af exempel.
Teckningen af den unge Apollosonens poetiska himmelsfärd,
sedan han såsom en annan luftbalong fyllt sig med
ångor, är, efter min tanke, ypperlig och har sitt original i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
