Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bra karl sig nästan frestad att söka allmänhetens hat.»
— «Optiken lär oss, att det endast är genom omdömets
öfning, som flugan till ett halft tums afstånd icke synes
oss lika stor som örnen på trettio famnar. Det är vår
upplysning som gör, att vi nu icke se annat än flugor,
der våra förfäder sågo örnar. — O titlars klang!
Blodets glans! Stjernors prakt! Er tid är icke mer.» —
((Förbannelse på dens mull, som först tackade för en
nåd, då han åtnjöt en rättvisa! Utom denna fördom
hade despoten aldrig funnit ett band att §ettra den
redliges dygd.» — «Man beundrar som stora män dessa
ålderdomens patrioter, hvilka uppoffrade alla band af
vänskap, slägtskap, egen välfärd och lifvet för att
frälsa sitt fädernesland. Men bör man ej dubbelt
beundra styrkan hos stora hofmän, som uppoffra
friheten, äran, dygden, för att tjena en despot? Dessa
höga motiver af seklers lof, af ett helt folks dyrkan,
denna höga känsla af kärlek för fosterlandet, hvilka
eldat Catoners och Bruters själ — allt detta bör utan
svårighet kunna lyfta menniskan öfver sig sjelf, gifva
kraft och mod åt det svagaste hjerta. Rom gaf
äresto-der: despoten en nådig blick.» — «Hvarföre hafva ej
samhällen instiktat dagar att fira åminnelsen af sina
olyckor, så väl som af sina lyckliga händelser? Hvilka
tyranner skulle ånyo hafva smidt våra bojor, — hvilka
fiender ånyo nederlagt våra härar, om vi invigt en
högtidsdag om året att begå minnet af Stockholms blodbad
— af Pultava slag?» — I afseende på konsten gör
Kellgren en och annan så fin anmärkning, att man knappast
skulle hafva väntat den af hans tidehvarf. Följande aforism
till exempel påminner om ett likartadt resonemang af
Macaulay i uppsatsen om Milton: «I samma mån som
synen stärkes, försvagas inbillningen. — Detta är orsaken
hvarföre vitterheten och de vackra konsterna dagligen
aftaga. Man har förundrat sig öfver de gamles företräde
i dessa delar. Det var derföre, har man sagt, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
