- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
155

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om ett allmänt vett, som tillika närmast vore ett svenskt,
utgjorde Sjelfva det hufvudmål, om och för hvilket
Thorild stridde. Och då han dervid–gick ut ifrån en

ännu djupare enhet af förstånd och poesi, eller tidigare
än Kellgren anade en sådan: torde vara lätt både
förklarligt och ursäktligt, huru han under krigstumultet
kunde tycka alltjemt att motkämpen med sitt anhang
städse qvarbefanns på blotta ytan. — Kortligen: hos
Kellgren var en ädel medborgsmannakarakter underlag
för ett både qvickt och lyriskt snille; hvadan ock skedde,
genom en ständigt innerligare de politiskt-moraliska och
de poetiska späni&rafternas vexelverkan, att denna
deras stegrade förening omsider frambröt såsom en i
ungdomlighet oafbrutet växande utvecklingsmakt, som dref
honom framåt och upp från temligen ringa begynnelser
till den slutligen ansenliga höjd, hvilken han både som

litteratör och skald uppnådde*).–

Bland Kellgrens poetiska skrifter hör till denna
författares senare period satiren «Ljusets Fiender». Man
kan sluta dertill redan af den omständigheten att han
till sin hjelte har gjort skalden Lucidor, hvilken likväl
tillhörde ett poetiskt tidehvarf, som det kort förut hörde
till tonen att förlöjliga. Kellgren är här samma ljusets,
sanningens och frihetens förespråkare som i allmänhet i
alla sina arbeten, men han är det här måhända på ett
grundligare sätt och utan ungdomskittslighet, dock med
oförminskad qvickhet, komisk vérve och skärpa. Lucidor
går en qväll på klubben:

Han kom,

Steg in, satt ner och såg sig om,

Men såg ej skapadt grand, emedan
Man intet ljns i rnmmet tändt,

Och himlaljusets president
Gått ned till hvila längesedan,

Och himlens vice president
_ Dertill befann sig uti nedan.

*) Jfr Siare och Skalder, VI, sen. afd., 2:dra uppl., sidd. 87—89.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free