Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I tjocka mörkret hör har här
Den dnmma hopen disputera
Med mycken hetta (som man plär
När man förstår sig ingendera),
Hvad form på källarstngan är,
Hvad färg på möblerna, med mera.
Till slnt, när en och ann’ betänkt
Har uppåt väggarne befängdt
Det var att, uti blindhet sänkt,
Om form och färger resonera
(Ty vara blind och icke se
Var ett och samma, tyckte de),
Så ropte en, så ropte flera:
Ljas in! . ^
Ljus kom, en allmän fröjd
Vid denna syn. Hvem är ej nöjd
På svart och hvitt att skillnad göra?
Blott här och der en mörksens vän
Gaf ljus och lampor den och den:
Och hvem’ det var skall ni få höra.
Den förste var en surögd man.
På honom ingen undra kan;
Han heldre ömkas af allt hjerta.
Hur skulle ljussken ha behag,
När minsta skymt af himlens dag
Ar för hans syn en dödlig smärta?
I samma usla ställning bragt,
En gammal nerfsjnk man hörs klaga*.
«Vid Gud! det står ej i min makt
Att detta grymma sken fördraga».
Ej heller undre man härvid:
Den stackars gubben all sin tid
I mörkret famlat fram sin bana,
Men lära se och lära gå
Ar lika nödigt båda två:
Och all förmåga är en vana.
En sömnsjuk man skrek till och spratt
Helt högt från stolen der han satt.
Hans namn var Dummer Jöns; Jöns Dummer,
Till kropp och själ, båd’ dag och natt,
Försänkt uti en ständig slummer.
Man kan väl tänka hvilket spratt
För sådant djur att mörkret sakna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
