- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
160

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett muntert lag han gerna väljde,
Men hatade allt fåfängt snack;
Teg nästan alltid när han sväljde,
Och sväljde alltid när han drack.

• Som auktor skref han kors och tvärs,

Höll tal i Grenna, tal i Trosa;

Om någon gång hans vers var prosa,

Så var hans prosa aldrig vers.

På sina resor han förnam
Hur väl Försynens nåd reglerat,

Som fioder öfver allt placerat

Der stora städer stryka fram. o. s. v.

Man har svårt att göra sig reda för grunden till
den komiska kraft som ligger i detta stycke, då det hela
ser ut endast såsom betydelselös lek med motsägelser,
ett tillfälligt joller på en ledig stund af en skicklig
vers-makare. Troligen får den sökas i den föreställning, som
genom detta poem väckes om Sjelfva den personlighet
som tecknas. Han är så dum som man gerna kan vara;
men han har sjelf derom icke den ringaste aning, han
är belåten med sig sjelf och tror sig vara en vis man.
Dessutom är han icke alltid så dum: han hittar emellanåt
på satser, som äro ganska sunda och följansvärda.
Der-jemte är han en behållen man och har alls ingen
anledning att beklaga sig öfver sin lott; ty «se’n han kom
till rikedomar, så brast det honom ingenting». Denna
sjelftrefnad och sjelftrygghet i förening med den största
inskränkthet gifver en bild af den angenämaste komik.
Man kan ej förakta salig Dumbom; man håller af
honom för Sjelfva hans dumhet — för hans egenskap att
sjelf icke veta af huru rolig han är, och att just genom
denna egenskap vara som roligast*).

*) Dumboms lefverne är påtagligen en efterbildning af en gammal
fran-sysk visa från slutet af 1600-talet: «La Complainte du Sieur de la Palice».
Messieurs, vons plait-il cTentendre
L’air du fameux la Palice P

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free