Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändå har jag ej hunnit
Få kransen färdig än.
Det blygs mig och förtryter,
Jag skyndar mig och knyter,
Jag knyter om igen;
Men strait jag fäller handen,
Ty ögat är på stranden,
Och tankarne på Sven.
Till samma art af enkel, folkmässig diktkonst hdra
äfven fiskarkörema i samma akt:
Stormens vreda ilar
Hafva qväft sin harm,
^ Böljan stilla hvilar;
Sträckom våra kilar
Kring dess lugna barm.
Kika fält, hvars gröda
Mättar strandens barn!
Låt din ynnest flöda,
Låt en lönad möda
Fylla våra garn!
Samloms hela roten,
Flinkt och fort! låt gå.
Alle man i noten;
Spänn emot med foten;
Friska tag, se så!
Dig vårt offer bära,
Moderliga haf!
Är vår pligt, vår ära:
Lycklig för de kära
Är den skatt du gaf.
Kellgren har gått så långt, att han på ett ställe
till och med satt nya ord till melodien af Hönsgummans
visa. Han hade redan hunnit den period, då han
började vackla i sitt fordna föralft för folkdikten, kanske
till följd af sin nybörjade bekantskap med Tysklands
och Danmarks skaldekonst. Uttryckligen kan anmärkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
