Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Evalds sångspel Fiskarne väl torde hafva fcresväfvat
honom vid utarbetningen af de idylliska scenerna i denna
förträffliga andra akt. Gumman Cathrina, Ebba Brahes
fordna amma, sjunger om frökens och prinsens tidiga
kärlek:
På Kalmare slott, faller mins jag, hå, hå!
För femton år se’n,
Knappt prinsen lärt tala och fröken lärt gå,
Men älskades re’n,
Och kysstes och smektes,
Och när det dem nektes,
Till tårar bevektes;
Log en, log en ann,
Grät hon, så grät han; *
Just som hustru och man.
Nu, tänk, mina barn, om det händt sig så väl;
Det vor’ annat än nu.
Då finge ni se gamla Karin, min själ,
En förnämer fru.
Har allt skulle lockas
I kyrkan, och skrockas,
Och nigas och bockas,
När gunstiga madam
I sin bänk trädde fram; . . .
Jo pytt! mitt hopp kom på skam.
Sjelfva den eljest så stränga Hammarsköld, som
likväl i många fall ger Kellgren rättvisa, har betraktat
detta täcka dramatiska arbete med milda blickar. «Här»,
säger han, «råder verkligen en ganska naturligt funnen
och väl hoplänkad kontrast mellan hofvets förnäma och
landsbygdens idylliska förhållanden, hvilken ger det
hela mera sannt tycke af artens egentlighet, och gör
denna till den mest intagande och till hjertat talande
af Kellgrens operor. I synnerhet är motsatsen mellan
kärlekens lidanden genom högmodets och afundens
ränker i den granna hofkretsen och dess lugna, glada
fortgående till ett oskyldigt mål i allmogens kojor, ganska
lyckligt funnen och poetiskt uttänkt. Denna förtjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
