Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Voltaire yttrar Stockholms-Posten en beundran,
hvaraf vi i det följande skola se några för vår tid nästan
otroliga prof. Af honom och af fransmännen i allmänhet
hade Kellgren och hans medarbetare lånat böjelsen att på
ett skickligt och försåtligt sätt smäda kristendomen; i
samma skola hade de äfven lärt lusten att underhålla sin
allmänhet med förföriska, stundom rent af fräcka
teckningar af den sinnliga kärleken, likväl alltid eller för det
mesta iförda en qvick och angenäm form. Man måste hafva
genombläddrat Stockholms-Postens årgångar för att kunna
göra sig ett begrepp om den tidens anständighet, ett
begrepp om hvad den bildade och förnäma societetens
herrar och damer (ty dessa hörde äfven och i främsta
rummet till denna tidnings läsare, uppmuntrare och
beundrare) kunde tåla vid att höra och endast skratta
,deråt. Sådan herre, sådan dräng: sådant publikum,
sådan publicist. Också säger Stockholms-Posten på ett
ställe rent ut att sådana läckerbitar af lösaktig diktkonst
äro enliga med den stora läsande och köpande
allmänhetens smak. Det var traditionen af sedeslösheten inom
den franska hertigen-regentens hof, som stod på god
väg att inrota sig inom vårt fäderneslands högre
socie-tet. Att det onda efter hand stäflades, var åtminstone
icke Kellgrens och hans litterära vänners förtjenst.
«Varom billige!» utbrister Atterbom med afseende på
det allmänna sedeförderfvet i Europa, «det behöfdes ett
nästan öfvermenskligt mått af ädel naturell och
jättestark vilja för att mot en slik tidsanda bevara sig
oförförd. Och hvem förmådde det helt och hållet? Sjelfve
den störste motstån<Jshjeltens och motståndsmartyrens,
sjelfve Rousseau’8 egen personlighet intygar bäst
utsträckningen af giftets genomgripande verkningar. Hvad
(i det längsta) gaf skydd, var endast en från umgängets
så kallade högre kretsar och dagens litteratur möjligast
fjermad belägenhet; der fanns ännu en fristad för helig
tro och fromma seder. — Om vi påminna oss att lider-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
