Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej nog att dessa i sin enfald eller med sin halftalang
vanställde hans egendomliga stil och nedplattade hans
åsigter, med ett ord, oafsigtligen parodierade honom;
sedan kommo de vittra begabbarne i Stockholms-Posten
och i sin ordning parodierade dem utan att göra någon
skilnad mellan mästaren och lärjungame. Också
berättas att Thorild stundom varit ganska förargad på
dessa apor, och en gång, ehuru vanligen foglig och
mild i den enskilda kretsen, till och med i vredesmod
varit färdig att kasta ett individuum af detta (dmitatorum
pecus» ut genom fönstret. Nu inträffade att någon af
Thorilds lärjungar i Stockholms-Posten låtit införa ett
så kalladt «Försök till orimmad vers», utgörande en
lof-sång öfver stoicismen, begynnande således: «Om ett
tillfredsstäldt hjerta Och sinneslugn du söker, Lär stoiskt
dig besegra» o. s. v., och som sedermera fortgår från
platthet till löjlighet. Thorild, förargad öfver att se en
rigtig princip utskämmas genom en så oskicklig
tillämpning, författade nu sjelf och insände till «Posten» ett
motstycke till det förra under samma titel och
behandlande samma ämne. Det börjar: «Om starka själars
klarhet Och gudars lugn du söker» o. s. v. Vid styckets
slut bifogar Thorild följande anmärkning: «Detta är en
kritik på det första orimmade stycket. Nyheten tål ej
ett matt försök. Af en stor röst upprättas någongång
en galenskap; af en måttlig röst lider Sjelfva sanningen.
Det versslag man brukat är Anakreons mest älskade och
skönaste, gjordt för det lifliga och ljufva; men
visserligen för vekt för stoicismens lära. Epikurs filosofi skall
göra en helt annan verkan deri. — Visst hjelper
rimmet svaga tankar; men flettrar de höga. ’ Denna frågan
kommer. Emellertid, är det ej en fördel för den
orimmade versen, att äfven det blott goda är i den
olidligt? Om rimmet gör poesi, så återvakna, omätliga,
damfrätna arkiv af alla verldens rimlumpor! Men en
Stockholms belesprit kan ej gerna tala emot något utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
