Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din växt blef liljans växt och hennes
Den friska glansen af din hy.
Din blick i dagens blickar blandas,
Din röst fick näktergalens säng,
Jag dig i rosens vällukt andas,
Och vestanflägten har din g&ng.
Ej nog — du Sjelfva fasan gläder,
Du fyller afgrunder med ljus,
Du öknarne i blomster kläder,
Och tjusar i ruiners grus.
I kungars slott, i hof och städer
Jag ser bl&nd tusende blott dig;
Och när min fot i hyddan träder
Är du der redan före mig.
Jag gick att visdomsdjupet spörja;
Din. tanke ref mig ur dess famn.
Jag gick att hjeltars qväden börja;
Men cittran lärde blott ditt namn.
Jag ville ärans höjder hinna,
Men bortvek i det Qät da gick;
Jag ville lyckans skatter finna,
Och fann dem alla i din blick.
Förgäfves nr din isyn tagen,
Mig blott din tanke unnas mer:
I dina sp&r af minnet dragen,
Jag endast dig i verlden ser.
Atterbom anmärker med skäl att detta sköna
skaldestycke utgör höjdpunkten af Kellgrens lyrik. Han
tillägger äfven att denna af ingen senare skald blifvit
upphunnen. Detta torde vara för mycket sagdt, helst
Kellgrens versifikation i detta stycke — ehuru i allmänhet
fulltonig och välklingande — likväl på ett par ställen
lider af tidehvarfvets felaktighet att rimma på stumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
