Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket bättre lyckats deri, som man ännu i våra dagar
nödgas le åt infallen, äfven om man måste anse deras
föremål på ett orättvist* och ovärdigt sätt behandladt.
Lustigt är ock att här och på andra ställen se den
sjelf-kära trygghet, med hvilken kritiken öfver allt, likt och
olikt, tillämpar den franska smakläran äfven på den
svenska litteraturen; så skall här det hexametriska
versmåttet ej duga för svenska språket, derföre att det
franska språket ej duger för detsamma. Att Nicander
var en träaktig och prosaisk natur, kan väl ej nekas;
men deremot hade hans sjelfsäkra beskrattare ingen aning
om de stora triumfer, som hans versmått hexametern
under andra händer i en ej så långt aflägsen framtid
skulle vinna, lika litet som de syntes erinra sig att denna
nya meter, «som gör allt detta till svensk vers», redan
långt förut vunnit burskap i svenska vitterheten genom
vida större mästare än både Nicander och hans
bespot-tare. Men åtlöjet var en gång redaktionens
hufvud-vapen, som skulle användas på bekostnad af hvilkas
förtjenst som helst.
Ett långt vigtigare offer för denna söndersargande
kritik följde inom kort och det innan fors ta årgångens
slut. Det var den unga och ännu oberömda Leopold.
Denne hade, såsom student, till firande af kronprinsen
Gustaf Adolfs födelse, inför Ostgöta nation i Upsala
hållit ett tal på vers, som hos åhörarne mötte ett bifall,
hvilket förmådde den oerfarna författaren att utgifva det
från trycket. Det är hållet i ode-stil, är visserligen
ganska omoget, fullt af öfverspändheter och dumheter,
så att författaren också aldrig lemnade det plats bland
sina framdeles utgifna dikter; men det saknar ej heller
ställen af verklig skönhet, som omisskänneligen.förebåda
den blifvande skalden. I sjelfva verket säger Kellgren
i sin kritik deröfver också ingenting annat, ehuru en
och annan af hans anmärkningar är obefogad och för->
anledd endast af begär att korrigera och spela mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
