- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
222

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granskare. Han gör som kräftan, hvilken under det hon sjelf svängde
sig i hundra bugter beständigt ropade: gå rätt, min dotter! Man skulle
kunna säga att elaka granskare likna elaka läkare (elak betyder ännu
det samma som dålig): de qvacksalfva så länge med några små
opasslig-heter, till dess färg och krafter försvinna hos patienten. Aran att granskas
på detta sätt, är detsamma som äran att låta afskära sig armar och ben
för en led-domning, ett sendrag eller något dylikt. Om sådant skall räknas
för en heder, vore det Önskligt att kritikus ville bevisa dem litet mindre
höflighet, som skrifva goda oden. Men hvar och en, säges det, har rätt
att uppgifva sitt omdöme. Ja, min herre, så länge hvar och en är
förnuftig; eljest kan det lätt hända att hvar och en skrattar åt ett sådant
tilltag såaom djerft och orimligt» *).

Kellgren, son/i allmänhet i sina polemiska
skrift-vexlingar länge plägade låta vänta på svar, var denna
gång så ifrig att få nappas med sin motståndare, att
han redan i följande nummer, och innan försvararen
hunnit tala till punkt, öfverhopar honom med mer och
mindre qvicka, mer och mindre oförtjenta bitterheter.
Först förargar han sig deröfver att han så länge dröjt
med sitt försvar: «Min herre har kanske tänkt så: sedan
de första åtta dagame äro förbi, kan det vara lika
mycket om man dröjer längre eller kortare tid. Oden
är då redan så glömd, att den ej på hundra år kan
glömmas mera. Kanske ock min herres snille är af det
genus, som behöfver tre månader att framföda sina
ungar. Åtminstone tyckes så på rösten. Om man skall
döma om den lemmen, som nu sett dagsljuset, kan ej
en så stor och bred kropp som min herres svar på
kritiken utan lång tid och mycken vedermöda framalstras.
Det hade väl behöfts ett helt seculum att uppsöka några
förnuftiga skäl till försvar emot den ledsamma
granskaren: detta har ni väl sett och i förtviflan deröfver på
tre månader endast sökt dem många och tjocka för att
kunna förkrossa honom med tyngden af ert svar. Ni
är en hjelte: ni vill ha saken afgjord med ovett eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free