Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen aflägsen anledning att framkomma med en citat
ur Voltaire’8 skrifter (ty hvilket ämne kunde på den
tiden behandlas utan att åberopa detta högsta orakel för
dagen?) och kommer derefter till en förkastelsedom
öfver den då brukliga kritiken.
*
«Den goda smaken (jag vågar frambära denna sanning) är ännu bär så
litet befästad, att äfven snillen af första ordningen skulle löpa fara att
misskännas, och det är endast efter att länge hafva fäktat mot afund,
få-kunnighet och fördomar, efter att genom beständigt förnyade försök hafva
satt det falska och det sanna, det vackra och det eländiga i ren dager, som
en författare ändtligen kan tiga stilla vid en obiUig granskning, och tillförse
sig ett folks rättvisa som han upplyst. Om herr Leopoldt haft nog modesti
att anse ett försvar af sin skrift såsom en fåfänga: om han med skäl
erkänt, att vitterhetsstycken, likasom målningar, förgäfves böra njuta annat
beskydd än det de äga af sitt eget värde; och att, då de behaga, då de
intaga, man tycks hafva gjort nog till deras försvar: hvad skulle väl kunna
förebrås honom? frågar man: det att han känner huru det borde vara, utan
att veta huru det är; det att ett sådant förhållande, som kanhända vore
förnnftigt i Frankrike och England, just för samma orsaks skull är ganska
origtigt i Sverge. Man finner att hans ode icke utan skäl räknas bland de
▼edermälen af undersåtligt nit, som lärosätet i Upsala lemnat vid tillfälle
af thronens befästande. Om herr Leopoldt behagat eftersinna detta, hade
han tilläfventyrs utan att förnedra sina gåfvor kunnat använda dem till
försvar af ett barn, som haft den äran att adopteras i en så förnäm familj.»
–«Om någon författare (heter det vidare med afseende på Stockholms-
Posten) är underkastad allmänhetens räfst, så är det säkert en granskare.
Hans kall är vigtigt, han är Pindens själasörjare, han är en väktare på
Apollos murar, eller, för att tala i en mera passande stil: han är en
vägvisare för snillet. Innan han griper till facklan att upplysa andra, bör han
sjelf känna alla de vägar snillet möjligen kan bana sig. Han bör vara
hemma i den verkliga och i inbillnings verlden. Satiren, det är sannt, bör
åtfölja honom; men han får derföre icke löpa förbi förnuftet. Gör han det,
så förvillar han sig sjelf vid det ljus han skulle bära för andra, och löjet,
som skalkas i hans fjät, vänder om att beväpna åskådame emot honom.
En kritik bör vara sann, ädel och okonstlad. Intet tycke i stället för
skal; inga små strödda begrepp i stället för fullkomlig kännedom; inga
sammanvridna och forvända meningar ur det stycke man granskar; inga
tvungna qvickheter, inga rasande tillämpningar, inga ezklamationer utan
betydelse, inga stora bokstäfver, som utmärka utan att vederlägga. Herr
Leopoldts kritikus, som med en så diktatorisk myndighet förestafvar
lagar for poeter, tyckes likväl icke känna dem, som böra iakttagas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0228.html
