Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår temligen ofruktbara parnass med ett fruktbringande Tanke-lexikon;
ty den saft, som det poetiska fältet intill denna dag kunnat insupa af det
tankeförråd, som kan finnas utspridt i kongl. akademiens handlingar, har
varit lika otillräcklig, som en tunn och svag, mest af halm och strå,
sammanrafsad gödning på en torr åker. Den lofliga plägsed kongl. akademiens
vittre herrar ledamöter funnit för godt att upptaga i likställighet med
her-rame af Académie Franqaice att genom sina inträdestal försäkra hvarandra
derom att de äro store och berömligg män, och att det är en obeskriflig
stor heder att vara ledamot af denna vittra kongl. akademien, är till alla
delar billig och rättvis. Men som denna makalösa hedern förmodligen ej
är att anse lika med den hedersbelöning en tapper krigsman njuter, då han
får den äran att blifva antagen till ledamot af Krigsmanshuset för att der
tillbringa sin återstående tid att hvila sig på sina lagrar, så väntade den
vitterhets-älskande allmänheten med icke mindre billighet att se något
dråpligt vitterhetsfoster, som vittnade om kongl. akademiens fortplantningskraft,
och att de vittre herrar ledamöterna, efter inträdet i akademien, bibehålla
samma förmåga att framalstra snilleafvel, som gjort dem förtjente att
insläppas i denna sånggudinnornas helgedom» *).
Äfven sådana skrifter, som icke voro ämnade för
en störré offentlighet, undgingo icke den satiriska
granskningens uppmärksamhet. Så framdrogs till exempel en
till 1779 års promotion i Upsala utgifven
gradual-dispu-tation för att på publicitetens öppna torg hudstrykas.
Den var författad af Carl Bergsten, upplänning,
ventilerad under då varande poéseos professorn Svedelii
presidium, och handlade om fel som begås i svensk
vers-byggnad, «De Versijicationis suecance vitiis». Författaren
hade genom denna lilla skrift gripit Postens kritici i
handtverket och behandlas också rigtigt såsom en
bön-hase. c<Herr Bergsten», heter det, «försäkrar straxt
genom en vers ur Ovidius «att han skäms för sin
disputation, och att den i hans tycke väl förtjente utstrykas
nästan hel och hållen, men att han ändå inte förbättrar
något». Man torde lätt nog kunna gissa, hvarföre
auk-tor ej ändrat det felaktiga i sin disputation, ty antingen
har han törhända ej kunnat göra det eller ock ej velat,
på det han genom en behaglig vårdslöshet kunde få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
