Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litet längre fram uppträder Posten i religionens
namn med något större utförlighet och lika mycken
bitterhet. «Om det aldrig är tillåtligt för en poet att skrifva
medelmåttigt; så är det väl allraminst lof ligt, då han
tagit till ämne de allraheligaste och vigtigaste saker,
hvartill menskliga tanken kan sträcka sig.» Corpus
de-licti är här en så kallad «Nådespegel eller Evangeliskt
Skaldeqväde om Nådeverket» af adjunkten Israel
Ståhl-berg. När recensenten såg denna titel, förmodade han,
efter sin egen utsago, att han skulle «få uppbygga sin
själ» af ett arbete, jemförligt med en Miltons,
Klop-stocks eller Racines (Klopstock stafvas ännu med å). Så
högspända anspråk skulle naturligt- och billigtvis
komma på skam. Han fann icke allenast en slät rimmare
utan till och med en gudsförsmädare, som borde
straffas för öfverträdelse af andra budordet, eller åtminstone
endast på grund af sitt stora oförstånd derifrån
förskonas. «Ingenting är utan tvifvel berömligare och
välmentare än herr adjunktens uppsåt att gagna och
upp-bygga sin enfaldige jemkristen och nästa, men
hvar-före ej dertill välja ett medel, som han någorlunda
kunnat förstå sig på? hvarföre ej nyttja en god och simpel
prosa, som, jemte det att den varit åtminstone lika
begriplig för gemene man, aldrig kunnat blifva lika
odräglig för folk af smak?» Man får här veta att «gemene
man» aldrig kan äga smak i vitterheten. Hvad som nu
följer är ganska kostligt. «Det är för många sekler
tillhaka som himlarnes herre talte till menniskorna; det
skedde på en tid och hos en nation, som var rå och
ohyfsad, ägde ett ostädadt språk och ingen smak i
vitterheten.» Vacker komplimang åt judarne och deras
poesier, helst om recensenten, såsom han här borde göra,
syftar på nya Testamentets uppenbarelse! «Om ett
sådant folk», fortfar han, «skulle begripa hvad Gud talade,
blef det honom en nödvändighet att nyttja de
allra-simplaste och enfaldigaste uttryck. Hade han talt på
Malmström. II. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
