Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår tid och vårt språk, så är anledning att tro att han
vårdat lämpa sin stil efter våra mindre inskränkta
kunskaper och mera granskade smak»: det vill säga, han
skulle hafva inrättat sitt föredrag efter den fina
socie-teten på Gustaf IILs tid. «Emellertid», medger
recensenten, «kan det vara, att emedan Guds uppenbarade
ord är gifvet att läras och begripas i alla åldrar och af
alla nationer på jorden, bland hvilka så få ägt eller äga
ljus och vitterhet: så torde väl hända att på hvad tid
och ställe som. helst den heliga Skrift blifvit utgiften,
hade dock alltid och allestädes samma enfaldighet i stil
och sammansättning blifvit nyttjad. Men», tillägger
recensenten med allt skäl, «om Guds ord bör vara
enfaldigt, så får det ej derföre vara platt». Han kunde hafva
tillagt, att recensioner öfver så kallade Guds ord ej
heller hafva lof att vara platta. Recensionen slutar
såsom vanligt med åberopande af en auktoritet, hvartill
man denna gång valt doktor Samuel Johnson. — Vi få
ej göra Kellgrens minne den orättvisan att anse honom
såsom författare till denna lika elaka som enfaldiga
kritik, för hvilken han likväl såsom tidningens utgifvare
måste aktas ansvarig. Denna dåliga andliga poesi fästade
emellertid redaktionens uppmärksamhet till den grad,
att den snart fann sig uppmanad att egna den en
särskild af handling, hvartill vi inom kort skola komma*).
Den stränghet, hvarmed Stockholms-Posten
behandlade alla mer eller mindre anspråkslösa poetiska
nybörjare, öfvergick stundom till en hjertlös grymhet,
såsom till exempel då redaktionen lät införa en insänd,
hånfull kritik af ett poem, som en ung man skrifvit vid
sin faders graf**). Verserna äro högst enfaldiga, men
recensionen är ingenting alls utom det gröfsta
person-liga gyckel, tillverkadt kanske af någon lättsinnig
student, som ville drifva spe med en enfaldig vän. Det
*) Stockholms-Posten, 1780, N:o 98.
*#) Stockholms-Posten, 1780, N:o 906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
