Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacksamhets-betygelser, våra famntag och segerrop P Hvarföre har han intet
en gång, likt herr J. H. Kellgren, utsatt fulla initial-bokstäfverna af sitt
namn? — Så klagar man öfverallt på min herres öfverdrifna blygsamhet.
Men fåfängt döljer sig en stor och ovanlig förtjenst: den måste dock fram
i ljuset:
La verité töt ou tard se réléve,
Le rayon perce et le nuage créye.
Så har det ock gått med auktorn af ofvannämnda kritik. Sedan man
länge gissat på en och annan af våra största vitterhetshjeltar, såsom herr
Bager, herr Brunkman, herr Hanell; har man ändtligen blifvit öfvertygad
att ingen annan är eller kan vara den sannskyldiga auktorn än herr J. A.
Flintberg, broder till den ryktbara odeskrifvaren herr C. H. Flintberg.
Ingenting kan verkligen vara mera öfverensstämmande, mera värdigt
hvart-annat än den ena broderns vers och den andra broderns prosa. Samma
blodsband mellan deras talanger och personer. Hvem utom herr Carl
Flintbergs bror skulle väl kunnat skrifva granskningen öfver herr Kellgrens vers?
Hvem utom herr Jakob Flintbergs bror skulle kunnat rimma Oden till
Fäderneslandet? Det hade varit för mycket om så utomordentliga snillegåfvor
blifvit förenade i en person, eller om de på en gång fått lysa för verldens
ögon. Tackom emellertid himmelen, som, då han beröfvat ost vår rimmande
Fenix, låtit denna granskande Fenix stiga upp ur sin broders aska*).
Välkommen då, herr J. A. Flintberg, att rensa vår pöesi från det orimliga
språk, hvaraf snillets söner betjena sig att elda, måla och förtjusa. Bevisen
vackert med ett och anuat glåpord, att skaldekonsten bör ingenting annat
vara än ren metafysik på rim, att känslan och bildningskraften böra följa
till pricka Wallerii reglor, att alla troper och figurer böra förvisas ur
poesien såsom endast vittnen af mindre redighet i tanken. Ack, min rediga,
min förståndiga herre, hvad edra välmenta anmärkningar röja en upplyst
granskare! Herr Kellgren, som ni behagar säga, har väl också budit till
att med kritiskt öga anse andras arbeten (till exempel er brors), men huru
olyckligt har det icke slagit ut för honom sjelf, och till hvad heder för
den han granskat! Hvad är det också för fel, som han plär roa sig med
att häckla? Inga andra än dem man finner öfverallt, hos en Bager, en
D—son, en L—11 etc. etc. etc. Sådana fel är lika lätt som orättvist att
angripa. Men ni, min herre, ni äger litet mera skarpsinnighet och mod,
ni upphäfver er mot alla sådana fel och orimligheter, som både de gamla
och nyare vitterhetsfäder ansett och nyttjat såsom skönheter. Dessutom
hvad omätlig skillnad i stylen mellan edra och herr Kellgrens kritiker! till
*) Man skulle af dessa utlåtelser gissa att C. H. Flintberg redan skulle
hafva aflidit. Enligt Hammarsköld lefde han dock till 1784. Kanske
menar Kellgren endast att han blifvit död för allmänheten, genom att hafva
upphört att skrifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
