Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är möjligt att detta lumpna upptåg kunnat väcka ett
ögonblicks åtlöje, men svårligen har det väl undgått
att äfven i detta skrattlystna tidehvarf väcka en billig
förtrytelse.
Muntrare är den lätta och lekande seger, hvarmed
Kellgren på samma gång tillintetgjorde och
odödlig-gjorde Flintberg, en broder till den förolyckade poeten
af samma namn. Flintberg, «granskaren», hade i en
olycklig stund företagit sig att skrifva en nog enfaldig
men illvillig kritik öfver Kellgrens poem «Vid första
besöket i herr Sergells atelier». Troligen hade han
låtit förleda sig till denna obetänksamhet af begäret att
hämnas de nederlag, som Kellgrens satir tillfogat hans
broder, poeten. Kellgren förlorade vid detta tillfälle
icke humöret, ty han kände för påtagligt sin
öfverläg-senhet. Det var här icke fråga om att förfäkta allmänna
kritiska satser, utan att försvara ett skaldestycke, som
hela allmänheten ansåg förträffligt. Också är hvar och
en mera angelägen att bereda aktning åt sina
förvärf-vade öfvertygelser än åt sina naturliga talanger, kanske
derföre att man ofta är mindre säker på de förra än på
de senare. Kellgren hade infört nämnda poem i
Stock-holms-Posten och undertecknat det med initialerna af
sitt namn. Se här huru han bemöter den olycklige
granskaren:
«Intet språk är ännu uppfunnet, att uttrycka den glädje, vördnad och
tacksamhet, som intagit mitt eget och allmänhetens hjerta vid åsynen af
den väldiga kritik, hvarmed min herre förkrossat den stackars J. H.
Kellgren. Nu hoppas man ändtligen att det är slut med honom och de
läckerbitar, hvarmed han flere gånger undfägnat oss. Min herre har rätt:
det läckra är olyckligt både i vers och prosa. Det gör smaken så fin, så
veklig, så ovärdig ett götiskt folk. Nej, lofvad vare min herres smak.
Hvad den är manlig och grof! Hvad ni väl har aktat er att ej er kritik skulle
blifva en läckerbit! Ack, om min herre ville flera gånger vara af den
godheten och undfägna allmänheten med så stadiga och grofva bitar i
granskning och poesi!–-Men hvem skulle väl min herre vara? Hela
verlden frågar derefter. Hvem är, ropar man, denna raska polyfem? Hvem är
han? hvad är han? hvad heter han? — Hvarföre vill han beröfva sig våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
