Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet, Fredrik II var filosofiens beskyddare och
förkun-nare, Josef II sökte i sitt rike praktiskt tillämpa den,
Sjelfva påfven Clemens XIV måste åt opinionen
uppoffra jesuiterorden, den heliga stolens janitscharer, och
både Katharina II och Gustaf III vaknade först vid
revolutionens gny ur sin besynnerliga dröm om en
upplysning, som skulle vara gemensam för alla, men
inskränka alla sina fördelar endast till «bättre folk».
Denna upplysning hade redan innan Gustaf IILs död
hunnit djupt rotfästa sig hos Sverges bildade allmänhet,
och det förnämsta medlet till detta ändamål hade varit
den tidens mest lästa tidning, just Stockholms-Posten.
Sin stora beundran för Voltaires snille, ja äfven
hans rätt tvetydiga personlighet uttalar denna tidning
redan i sina första nummer; och sedan förflyter knappast
någon vecka utan någon ny, mer eller mindre
enthusia-stisk hyllning. I en föreslagen grafskrift öfver honom
i början af årgången 1779*), ställes han «i bredd med
Carlar och Gustaver», och ej långt derefter tillrättavisas
med stor häftighet en författare, som råkat kalla honom
gudlös: «Har min herre förglömt skillnaden mellan
dei-ster och atheister? Yoltaire erkände med heligaste
vördnad en gud, fast han med sitt förnuft ville, men kunde
ej fatta våra mysterier. Hvad hade väl annars varit
förmånligare för en gubbe om mer än åttatio år, än att
antaga en lära, der han, också i fall af den syndigaste
förbigångna vandel, kunde med en timmes ånger och
sällskap af en munk bereda sig perspektiv af evig
lefnad med osäjelig sällhet, i stället att han nu kanske ej
såg för sig annat än ett fasligt intet? Låt oss derföre,
kåre broder i Kristo, af hjertat beklaga att en i öfrigt
så värd man ej kunde njuta denna ålderdoms-tröst, och
ställa resten till Herran. — För öfrigt undrar jag ej att
mycket ifriga kristna såsom menniskor hata Yoltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
