Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans ovänner vore >det nog att endast visa alla hans bref
från en mängd menniskor af alla nationer samt olika
rang och höghet, hvilka man funnit i hans efterlemnade
papper. Främst på denna märkvärdiga lista räknar man
en Benedict XIV:*, en Stanislai och alla nordiska
konungars namn och i synnerhet den filosofiska och vittra
monarkens, som var den första att teckna Voltaires lof
och åminnelse och det vid foten af Böhmiska bergen
midt ibland en stridande armé, och just då han som
mest var sysselsatt att försvara tyska rikets frihet emot
det österrikiska husets styrka.» — Denna panegyrik
utgör inledningen till en öfversättning af fragmenter af
La Harpe’s äreminne öfver Yoltaire, åtföljd af
öfversät-tarens kommentari er. Sedan hans poetiska snille, hans
omfattande menniskokärlek blifvit vederbörligen
upphöjda, yttras här om hans ställning till religionen: «Han
frambringade de ömma grunder till broderlig kärlek,
som utgöra den rätta lagen för alla ädelsinnade
menniskor. Han bannlyste det slags tyranni, som plågar
själen och vill Qättra tänkesätten, och utbredde förakt
och afsky för den nedriga skenheligheten, hvilken gör
sig förtjenst af angifvelser och stridigheter. Förföljaren
öfverhopades med nesa och enthusiasten blef beledd.
Den annars mäktiga ondskan fruktade nu för en penna,
som skref för hela verlden och som gaf lag åt
tänkesättet. Då uppkom en ny öfverdomstol, som hade sitt
säte i Ferney, och hvars domslut, gifna i en hög prosa
eller förtjusande vers, afkunnades för hela verlden, i
städer, i hof, vid domstolar och i konungars råd. Alla
obillighetens och förtryckets hägnare, som sökte
undan-slippa denna högsta rätt, blefvo på alla sidor trängde
och knuffade. De råkade Voltaire öfverallt: öfverallt
hördes hans röst. — — Om han farit vilse genom en
för stor ifver emot det onda som missbruket af
religionen förorsakat menniskor, då den i sig sjelf är ämnad
till deras väl; så bör man lemna till det högsta väsen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
