Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
botas af kristendomen, som i sig innesluter möjligheten
af det högsta medborgerliga välbefinnande o. s. v. —
Af denna kritik är Kellgren synbart besvärad. Han
skyler illa sitt dåliga lynne under en svag och oqvick
ironi, kringgår sin granskares motskäl och förtyder hans
ord i stället för att vederlägga dem. Han medger
att Catos stoicism röjer mindre själsstyrka och dygd än
den kristnes ståndaktighet under lidandet och
insinuerar såsom den första artikelns syftemål att ådagalägga
dessa senare egenskapers mindre användbarhet i
poesien än den katoniska dygdens, samt slutar med den
simpla bekännelsen: «Det enda jag ännu tviflar på är
att den sinnliga kärleken i äktenskap kan väcka nog
förtjusning hos poeten för att väl och lifligen målas,
emedan allt som är en rättighet och som ej är förbjudet
att njuta, väcker föga vårt begär».
Hade recensenten sagt en dumhet då han
uppmanade skalden att besjunga den sinnliga kärleken i
äktenskap, för så vidt all sinnlig kärlek i eller utom
äktenskap är såsom blott sinnlig för litet idealisk att
duga för konstbehandling, så begick Kellgren en ännu
större dumhet i sitt * sist anförda yttrande. Sannt nog är
att poeterna sällan besjungit sina hustrur; men dessa
hustrur voro en gång deras älskarinnor, och såsom
sådana föremål för poetisk hyllning. Att den sinnliga
kärlekens firande skulle såsom ett företräde tillhöra den
klassiska ålderdomen, är för öfrigt icke sannt. För den
rena antiken är den alldeles främmande; men väl ser
man der vackra målningar af äktenskaplig trohet och
tillgifvenhet, såsom Hector och Andromache hos Homer,
eller kysk kärlek mellan trolofvade såsom mellan
Anti-gone och Haimon hos Sofokles. ^len i allmänhet var
kärleken, så väl den idealiska som den sinnliga, ett
högst underordnadt poetiskt motiv under antikens gyllne
ålder. Det var först hos alexandrinema och under
Augusti förderfvade tidehvarf som könskärleken inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
