Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poesien kom till heders. Men också hänföra en Ovidius
och Propertius mindre genom sitt erotiska innehåll, än
genom sin tjusande form och den art af idealisk sorglöshet
och abandon, hvarmed skalden hel och hållen och med
förgätenhet af hela den öfrigar verlden öfverlemnar sig åt
åskådningen af sin älskarinnas skönhet. Äfven Goethe har
på ett lyckligt sätt framställt denna själsstämning i sina
Eömische Elegien. Men hvad som gör att man fördrager
dessa yppiga målningar utan anstöt, är den fullkomliga
nakenhet, hvarmed de liksom utan medvetande af något
ondt, utån alla koketteriets konster framställa sig. Med
de moderna halfbeslöjade, på förförelse beräknade,
teck-ningarne är förhållandet ett annat. De förra stå der
utan, de senare med afsigt. De förra äro theoretiska
målningar, de senare praktiska lockmedel.
Det hånfulla grin, som i Kellgrens förut omnämnda
replik döljer sig under den affekterade undfall enhet en
för kristendomens moralbud, skulle emellertid icke tysta
munnen på motgranskaren. Den första recensenten dröjde
icke att åter taga till orda med mycken värdighet och
styrka. Han dissekerar på det obarmhertigaste
Kellgrens artikel, och lägger i dagen dess brist både på
allvar och logik, samt slutar med denna ganska
träffande anmärkning: «Ni säger om auktorn (efter min
supposition er sjelf): dess mening tycks endast varit,
att en sådan dygdig undergifvenhet etc. hos Cato ej
varit lika tjenligt ämne till oder och tragedier.
Tvif-velsutan då för den kristna poeten? (ty om en
hednisk är här ej fråga.) Efter nu Catos sjelfmord påstås
vara tjenligare ämne för den förras målning, frågas om den
dervid kommer att målas såsom en dygd eller last?
Svarar ni: «som dygd», kontradicerar ni er sjelf och er
gifna förklaring: «som last» (hvilket naturligtvis bör
ske, enligt kristna principer), ser jag icke hvad
utomordentligt poem deraf skulle tillskapas, hvartill ju i
allmännare och mera domestiqua exempel gåfves ämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
