Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka för att söka stilla någon liten oro i hjertat, och någon liten oordning
i en så föraktlig maschin som den vi hafva.
Om nu menniskoma må så väl, när de äro af med sitt förnuft, så
vore det ju grymt och obarmhertigt att med våld vilja tvinga det på
dem igen.
Hvar och en varelse finner sig drifven genom Sjelfva naturens böjelse
att arbeta på sin egen lycksalighet. Men man är aldrig lyckligare än när
man roar sig, och om man alltid knnde roa sig, skulle man alltid vara
lycklig.
Men huru kan man väl roa sig, så länge förnuftet, denne gamle
pedagogen, ligger och skriker oss i öronen om dygd, om skyldigheter och
annat dylikt gräl?
Jag vet väl att det ges folk, som äro nog narraktiga att påstå att man
icke alltid har roligt när man skrattar. De prata om ett annat slags nöje,
som de kalla själens nöje; men en sådan expression är alldeles obegriplig
och uppväcker ej den minsta notion i de flestas hjernor, och är följaktligen
ingenting annat än en moralisk galimathias.
När jag nu bevist att det vore både emot auktorns egen nytta och det
allmänna, bästa att skrifva något vettigt och uppbyggligt, så hoppas jag att
Stockholms-Posten så väl som våra öfriga dagblad lära framgent förskona
oss för det kloka och ängsliga, och deremot söka hålla oss i ett beständigt
gapskratt; hvarvid jag får äran slutligen anmärka, att såsom med
allmänhet förstås pluraliteten af läsare, och den åter utgöres af drängar, pigor,
hyrkuskar, gesäller, sillpackare, bagarebod-käringar etc. etc., bör en auktor
i synnerhet rätta sig efter deras smak och i sitt skämt vara så låg och
plump som möjligt är.»
Det ser ut som om Stockholms-Posten under*sina
första årgångar verkligen af mer än en anledning väckte
missbelåtenhet hos sin publik. Att de mer bildade, i
synnerhet om de fasthängde vid de gamla religiösa och
moraliska grundsatserna, ur mer än en synpunkt skulle
taga anstöt af dess åsigter, är klart; men äfven de som
företrädesvis gjorde anspråk på att blifva roade, yttrade
då och då sitt missnöje. Redan 1779 klagas att Posten
börjar bli tråkig. «Det är mig kärt», heter det, «att
Stockholms-Posten lefver, sedan han varit bekajad med
så äfventyrlig sjukdom. I början af året tycktes han
vara temligen frisk, fast han då och då visade
symptomer af allt för varm blod, hvilket ändtligen i April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
