- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
284

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liten skrifvares näsa; att man sknlle kanna inbilla menniskorna att de gjorde
bättre om de satte gräns för högmodet, öfverfiödet och vällusten; att man
skulle kunna få i hufvudet på en grefve att hans blod ej är af en vackrare
röd färg än hans betjenters; supponera, med ett ord, att en dylik skrift
skulle kunna åstadkomma all påsyftad verkan; vore då denna verkan
nyttig? Gjorde den menniskorna mer lyckliga? Nej, långt derifrån. Mundus
vult decipi är ett gammalt ordspråk, men hvarföre skulle väl menniskan
vilja bli bedragen, om hon ej funne mera lycksalighet i villfarelsen än i
sanningen. Ått vilja betaga henne sina villfarelser, att vilja omskapa hennes
seder och tänkesätt är således ett tillgrepp mot hennes lycksalighet och kan
ej falla på någon annan än en misanthrop eller en Engländare.

Menniskorna vilja med all gewalt hafva en själ; låt oss då vara höfliga
och ta dem på den foten.

Själen är nästan aldrig nöjd då hon vistas på sin hemort; så snart hon
icke sysselsätter sig med annat än den dumma maschin, som hon fått att
styra, är hon alltid mulen, ledsen, förarglig och missnöjd med sig sjelf,
så väl som med det urverket man gifvit henne att reglera och hvilket
nästan alltid är i olag.

Man bör låta henne resa om det skall bli något utaf henne. Man
brukar så äfven vanligtvis göra och det är det bästa man kan hitta på för att
få husfred hemma hos sig sjelf.

De som ha ungdom och liflighet sända sitt förnuft att resa i nöjets
länder, och när det kommer hem igen och vill in, slår man igen porten
midt för dess näsa och låter det roa sig med att bygga slott i luften.

En flicka vid femton år skickar ut sitt lilla förnuft att promenera i
grannlåtsbodar, och sedan på baler, maskrader, operan m. m. Vid trettio
års ålder får det då och då göra en visit, och vid fyratio och femtio
skickar hon det åt himmelen.

Den girige låter sitt förnuft resa ut till bägge Indierna, och när det
sent omsider kommer tillbaka, läser han in det i sin koffert tillika med
sina penningar.

En andryg adelsman skickar tillbaka sitt förnuft till de förra seklerna,
att uppsöka hans förfäder, och ofta förlorar det sig då i ålderns mörka
gömmor, (så) att det aldrig mer råkar hem.

En äresjuk låter sitt förnuft vistas i de storas förmak, der det
småningom försvagas till sina krafter, och sedan på hofvet, der det dör af
osund luft.

En antiqvarius sänder sitt förnuft till Grekland och Italien för att göra
provision af rostade mynt och ruttnade skosålor.

Somliga som piquera sig af att ha ett starkt, manligt och
genomträngande förnuft, låta det ta flygten ända upp till stjernorna för att mäta
deras storlek och afstånd och för att söka en fixerad orsak till deras
regelbundna lopp. Förnuftet befinner sig så väl der, att de sällan kalla det till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free