Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast förvärfva er rättighet att omrösta och döma i
samhället» *).
Äfven den ständiga panegyriken öfver Voltaire och
vanan att vädja till hans auktoritet, — ehuru den
fortfor ännu i flera år, — började man snart nog att finna
enformig. En insändare från Norrtelje begabbar år 1781
denna Voltairomani på ett rätt kostligt sätt. Posteri
hade i en ej långt föregående nummer om Voltaire
yttrat bland annat:
«Man bör väl vara svensk för att kunna neka att Voltaire ägde det
vidsträcktaste snille och det bästa hjerta, om med godt hjerta bör förstås
en outsläcklig kärlek, ett brinnande begär till menniskors lycksalighet; och
hvem har väl visat detta mera än den som förkrossat fanatismen, gjort
vidskepelsen löjlig, friden älskad, friheten dyrkansvärd, — som utrotat
skadliga fördomar, väckt afsky för tyranner och medlidande för de förtryckta,
som med ord och gerningar tagit oskuldens försvar mot lagarnes grymhet
och domarens okunnighet. Ja, mine hjertans små landsmän, jag undrar ej
att edra magar vämjas vid hans beröm. Han har alldeles icke liknat eder»’
o. s. v. **).
Förmodligen med närmaste anledning af denna
opatriotiska utgjutelse till Voltaires ära, fattade
Norrtelje-bon pennan:
«Med innersta fägnad ser jag att min herre ännu icke tröttas, icke af
nationens dumhet och oläraktighet låter afskräcka sig att inskärpa den
oinskränkta vördnad hon bör hysa för den gudomlige Voltaire, för hans
förträffliga hjerta och för alla hans tillbedjans värda arbeten! Hvilken
lycksalighet för det tröga svenska folket, om hans grundsatser allmänt blefve så
kraftigt intryckte i allas hjertan, som hos min herre och mig, och
nationens, karakter fullkomligen förändrad till det älskansvärda skick, som hans
ädla filosofi är mäktig att bilda! Från huru mycket gräl, från huru
mångfaldigt tvång skulle vi då icke befrias! Men, att säga sanningen, så lefva
vi bland en korttänkt nation; och jag undrar verkligen att min herre velat
*) Stockholms-Posten 1781, N:o 67. Om denna replik är ämnad åt
Kellgren, så har han i sin kritik maskerat sig; ty denna är daterad från
Norrköping. I alla händelser är den drabbande för hela hans dåvarande
skola.
**) Stockholms-Posten 1781, N:o 119.
Malmström. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
