Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre fram förekommande artikel i samma ämne — «att fruntimren äro falska;
nej, de äro icke, men de blifva det. Fintligheten, men ej falskheten är hos
dem egen. Be äro icke falska i sitt köns verkliga begär, äfven då de tala osannt.
Hvarfore rådfrågen J deras mun, när det ej är den som bör tala? Rådfrågen
deras ögon, deras hy, deras audedrägt, deras rädda mine, deras sv^ga motstånd:
detta är det tungomål, som natnren gifver dem för att svara eder. Munnen
säger alltid nej och bör säga det; men det ljud som hon förenar dermed är ej
alltid detsamma, och detta ljud kan ej ljuga. Har ej ett fruntimmer lika behof med
en karl, utan att få visa dem? Hennes öde skulle vara alltför grymt, om hon till
och med i sina lagliga begär ej hade ett tungomål, som svarade emot det,
som hon ej vågar hafva. Behöfver hon ej en konst att visa sina böjelser,
utan att upptäcka dem? Huru angeläget är det icke för henne att kunna
röra en karls hjerta, utan att synas tänka på honom? Borde hon göra
mera? .... Ju mera återhållsam en flicka är, ju mera konst bör hon
använda, äfven emot sin man. Ja, jag påstår att då man håller
behaglyst-naden inom sina gränsor, blifver den ärbar och sann, och att man gör den
till en lag för hedern.–Hvad behag förlorar ej ett fruntimmer det
ögonblick då hon lemnar blygsamheten, kärlekens högsta vällust! Om hon
kände dess välde, huru mycken flit skulle hon icke använda att bevara den,
om icke af ärbarhet, åtminstone af behaglystnad! Men blygsamheten kan
ej härmas. Bet gifves ej någon narraktigare konst än den att vilja härma
blygsamheten.–Bå man tvingar begären, uppeldar blygsamheten dem;
dess fruktan, dess omgångar, dess förbehåll, dess rädda bekännelser, dess
ömma och naiva finhet säga bättre det som hon tror sig tiga med, än
begäret skulle hafva sagt utan henne: det är hon som ger värde åt favörerna
och behag åt afslagen. Ben sanna kärleken äger verkligen det som endast
blygsamheten förnekar honom; denna blandning af svaghet och ärbarhet
gör hånom mera rörande och mera öm; ju mindre han erhåller, ju mer
förökas värdet på det han erhåller; och således är han i åtnjutande på en
gång af sina förluster och sina nöjen.–Bet är visst att fruntimren
allena skulle kunna återföra hedern och redligheten ibland oss; men de
förakta ett välde af dygden, för hvilket de endast vilja hafva att tacka sina
behagligheter. Hvad stora saker skulle man icke kunna uträtta genom
begäret att högaktas af fruntimmer, om man endast kunde sätta denna
drif-fjäder i rörelse! Olyckligt det tidehvarf, hvarest fruntimren förlora sin
makt, och hvarest deras omdömen icke verka på karlame! Bet har
kommit till den högsta grad af förskämning. Alla folkslag som haft seder hafva
högaktat fruntimren. — — Väldet, som fruntimren hafva öfver sina
män-ner, är i sig sjelft ej något ondt; de hafva fått denna skänk af naturen,
till meniskoslägtets lycksalighet. Väl användt skulle det kunna åstadkomma
lika så mycket god t som det nu gör ondt. Man finner ej nog huru stora
fördelar skulle tillflyta samhället genom en bättre uppfostran åt den ena
halfva delen af menniskoslägtet, som regerar den andra. Karlarne skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
