Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, allt är förvandladt från det sämre till det bättre, från det bättre
till det bästa. Det starka, som hvarken passar till vårt fysiska eller
moraliska väsen, har äfven försvunnit från de vackra konsterna. Den väf, på
hvilken vår känsla emottager bilderna af de yttre objekter, är så fin och
svag, att den lätteligen skulle brista vid alla häftiga intryck. Vår tids
artister hafva derföre visligen förkastat i sina arbeten det djerfva, som skulle
förstöra oss, mot det täcka, som behagar oss. Betraktom poesien. Gudi
lof, våra hustrur och barn behöfva ej mera frukta för missfall och slag
vid våra moderna spektakler. Aeschyls och Shakespears förskräckliga
målningar hafva försvunnit ur tragedien och lemnat rum åt vackra fraser,
qvicka infall, väl tournerade maximer och briljanta antitheser. Hvad våra
komedier måla lasten på en behaglig sida! Equivoquer och jeux de mots
utgöra hela dess väsen. Vår moral är satt i epigrammer, våra oder i
bref-stil. Lyckligtvis har musiken väckt en hjelpsam hand åt vår dramatiska
poesi. Icke den grymma, den våldsamma musiken, som skakade grekernas
vilda hjertan; nej, den fina, den lekande, den täcka musiken, som
utmärglar och pryder tanken, som sätter passionerna i rondeauer, målar vreden
med coloraturer, uttrycker förtviflan i kadencer. Måtte denna täcka smak
alltid herrska i våra operor! Måtte aldrig en Gliick, en Haydn och deras
efterföljare få föra oss tillbaka till detta barbariska naturliga i
känslornas uttryck, som vi så lyckligen öfvervunnit! Och du, täcka kön, som ger
ton i allt, i klädnad och moral, i koeffyr och filosofi, i parfymer och
vitterhet, upphör aldrig att ropa: det är horribelt, det är abominabelt! åt
allt hvad som är starkt och sublimt; det är charmant! det är divint! åt
allt hvad som är svagt och täckt.»–––
«Lycklig, ja, tusen gånger lycklig den nation, som har täcka rum,
täcka möbler, täcka idéer, täcka fruntimmer, täcka vers, täcka kläder; som
förkastar det allvarsamma för det behagliga, det dygdiga för det
anständiga, det nyttiga för det fjolliga, och som låter sin lätta varelse vaggas af
nöjet till en evig dröm.»
Då man hittills sett de franska författarne
oupphörligen framställas såsom förebilder till efterföljd för
unga verskonstnärer, finner man nu att redaktionens
åsigter undergått någon förändring äfven i detta
afseende, så att den nu. i stället åter stundom förordar
studium af naturen och de gamle. Så till exempel i en
uppsats med öfverskrift «Råd till en ung Poet» *),
hvilken innehåller många goda sanningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
