Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Detta sekulum kan med skäl kallas det filosofiska. Filosofien måste
vara i allt. En komedi, en roman knnna ej en gång tålas, om der ej är
filosofi. Poeten framför alla måste vara filosof. Men hurn göra våra
skalder? De versifiera vissa stycken i fysiken, i botaniken, i astronomien och
straxt antaga de det högmodiga namnet poet-filosof., det högsta, hvartill
menskliga snillet kan hinna. Nej, poeternas filosofi bör vara tagen af dem
Sjelfva och ej nr böcker. Filosofiska principer och termer tvingade i vers
äro odrägliga. Thomas’ ode öfver Tiden är filosofiskt, men alla metafysici i
verlden ha ej sagt detsamma om tiden som Thomas. Gyllenborg i
«Menni-skans nöje och elände» är filosof; men alla moralister tillsammantagne hafva
ej talat på det sättet. Hvad hade det blifvit om den förre copierat Wolf
och den senare Pufendorf? Men fast poetens filosofi ej får vara hemtad
från filosoferna, bör han dock flitigt läsa deras arbeten, för att förskaffa
sina tankar noggrannhet och precision, och att uppställa dem med method.
Såsom i synnerhet tjenliga härtill, rekommenderar man Locke och
Eucli-des; men kanhända Grotias vore den skickligaste af alla.»
«Framför allt bören J noga känna menniskan. Tacitus, Bruyére,
Richard-son äro ej tillräckliga. J måsten stadera menniskorna Sjelfva. Skrifven
aldrig någon tragedi, om J ej väl kännen passionerna, eller någon komed*,
om J ej mycket umgåtts i verlden.»
«Läs en flitigt de gamle: de äro ädla och rena. De hafva hvarken
ty-skarnes högtrafvande plattheter, eller italienarnes öfverlastade behagligheter,
eller fransosernas tomma qvickheter eller engländames obändiga vildheter.
Demäst läsen helst dem, som formerat sig af de gamla. Tron ej att de
derföre äro härmande och slafviska. Nej, ju mindre de hafva imiterat, jn
mera likna de dem.»
«Kännen och beskrifven naturen. Men naturen är ej skön öfverallt.
Hon är understundom både ful och låg. Derföre utväljen endast det sköna
och höga. En italiensk målning är blott en kopia af naturen, men en
holländsk är Sjelfva naturen. Dock är italienska skolan den första i Europa,
och den holländska den sista. Holländarne hafva ingen smak, de kunna ej
utgallra det fala och oädla.»
Yi dröja här ett ögonblick för att med förundran
anmärka det oförmodadt sanna och träffande som ligger
i denna uppmaning. Icke allenast har författaren rigtigt
påpekat de särskilda moderna litteraturernas svaga sidor
i jemförelse med de gamla; han har äfven uppfattat
naturens studium från den rätta synpunkten, såsom
bemödandet att idealisera densamma, att från densamma
afsöndra det som är «fult och lågt», och endast «utvälja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
