Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagna ha det verkligen. Allmänheten dömer rätt, fastän få enskiloa döma
som hon. Här gifvas bland fruntimmer få skönheter; likväl är det en
samling af de vackraste dragen, som ntgör ett vackert ansigte.»
Författaren visar här straxt i början att han fattar
smaken såsom något helt och hållet subjektift, såsom
något tillhörande de flesta, men han vill ändock göra
det till skönhetens måttstock. Dock tillägger han, att
de flesta menniskor icke hafva god smak, men alla
tillsammans hafva det. Huru detta är möjligt inse vi icke.
Men ifall det är möjligt och verkligt, borde han väl
hafva sagt, att smaken — för att bibehålla hans
besynnerliga uttryck, hvarmed han väl menar författarens eller
konstnärens i sitt konstverk ådagalagda smak — att
smaken är det som behagar eller misshagar alla; emedan
dessa alla ju skola hafva god smak, men de flesta
kunna sakna den. Att hvad man kallar det allmänna
omdömet, hvilket genom sin förnuftighet äger sin
all-mänlighet, kan vara oberoende af enskilda tycken är
sannt; men att smaken, som, enligt författarens egen
sats, är beroende af pluraliteten, ändock kan hafva en
8jelfständig allmänlighet, är mera än vi begripa. Nu är
det sanna förhåUandet det, att det sköna är skönt, om
det också icke öfverensstämmer med en endas smak; —
och till den grad förderfvad kan ett tidehvarfs smak
vara, — och att det i Sjelfva verket icke blifver skönare
derföre att det applåderas af tusende; ty skönheten eller
oskönheten bestämmes af väsentliga egenskaper hos
objektet sjelft, icke af subjektiva tycken hos betraktarne.
Men hvilken är då denna allmänna norm, som skall
företräda smakens ställe vid bedömandet af sköna
föremål? Det är ingenting annat än idealet: samma ideal,
som hos konstnären verkade helt och odeladt,
instinktmässigt och liksom i ett slag, men som hos
konstdomaren eller esthetikern måste sönderdelas i sina särskilda
begreppsbestämningar, hvilka för honom blifva olika
måttstockar för olika arter af skönhet. Men äfven konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
