Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domaren kan förfara instinktmässigt, och döma rätt
ändock; men den väsentliga bristen hos honom i detta fall
består deri, att han icke vet hvarföre han dömer så och
så, att han icke kan motivera sin dom, följaktligen
hvarken sjelf fullständigt lita på densamma eller genom
något skäl förmå andra att göra det. Hans omdöme, ehuru
rigtigt, är ännu blott ett tycke, en smak: det kan
såsom sådant lika väl vara origtigt. Derföre stannar den
sanne konstälskaren ej gerna på den blotta smakens
ståndpunkt: han höjer sig genom lefvande studium till
det odlade och medvetna omdömets.
Vidare heter det:
«Hvar och en har smak alltsom han har känsla: och hvar och en har
tillskapat sin smak alltefter de sällskaper, hvari han lefvat. Moden och
etiketten förqväfva smaken i sällskap med personer af alltför olika stånd,
der fördomar regera mer än förnuftet, och f&fängan mer än vällusten. Man
söker ej der att behaga, utan att utmärka sig. Och det är ganska lätt att
vinna sitt ändamål, när man vunnit det dermed att man är olika andra.
I detta fall står det ej fast att mängden dömer bäst. Hon dömer ej då
efter sin känsla, utan efter andra, som hon tror mer upplysta än hon. I
umgänge mellan begge könen försämras och förbättras smaken mest. Om
fruntimren äro alltför lätta att behaga, bryr man sig ej stort om att bli
behaglig, och smaken förderfvas. En god smak och goda seder äro sällan
åtskiljda. Fruntimren döma bäst i saker, som skola dömas med sinnena,
karlarne i dem, som skola dömas med förståndet. En alltför stor
noggrannhet förderfvar smaken. Man fäster sig då vid småsaker och finheter, som,
hvarken då de försummas eller iakttagas, af de flesta kunna märkas, och
äro i begge fallen utan verkan. En viss enfaldighet i smaken finnes endast
hos de gamle. De voro rika på saker och sparsamma i omdömen. Vi äro
rika i omdömen och ganska fattiga på saker. Ett epitafium öfver en
modern hjelte säger aldrig hvad hjelten gjort, utan endast det omdöme, som
hans auktor fällt öfver honom. Om forntidens hjeltar säges ej hvad tanka
deras samtid haft om dem, utan hvad de gjort. Här gifves knappt någon
föraktligare karakter i historien än Sardanapali. Han fick detta epitafium:
«J*g har bjggt Tanis och Aichiale på ea dag, och ib ir jag did.*»
En af nyare tidens mest lysande män har fått detta:
<iSla, TaadriogsBai, do trampar ea hjellei graf.»
«Man öfvar sig att se som att känna: En målare förtjuses af en vacker
trakt eller en tafla, som icke en gång märkes af en vanlig åskådare. Huru
Malmström. II. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
