Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många saker gifvas ej, som ej begripas utan genom känslan, och hvartill
det är omöjligt att ge orsak? Menniskorna kunna ej göra någonting
vackert utan genom imitation. Naturen är deras modell och deras mästare.
Ju mer man går ifrån honom desto vanskapligare blir det. Här gifves då
ej något inbillningsvackert. Skulle här gifvas något sådant, är det ej annat
än det, som behagar de rika och konstnärerna. Fåfängan drifver de förra
att finna en hop onaturliga saker vackra, och vinningslystnaden de senare.
De förra söka nya medel att slösa, och de senare nya medel att vinna; och
det alltid på naturens och smakens bekostnad. Der lyxen är öfvermåttan
stor, är alltid smaken öfvermåttan elak. Den smak som är kostsam är
alltid falsk. Modet är ostadigt och ruinerande, smaken är varaktig och
ekonomisk. Det som en god smak en gång gillar är alltid godt. Om det
någon gång skulle bli urmodigt, blir det dock aldrig löjligt. Om det, som
modet en gång har förvist, skulle af en händelse komma i åsyn, kan man
ej hålla sig från löje, och undra huru man haft en så dum smak. Våra
ansigten äro sig alltid lika. Det som en gång kläder oss väl, kläder oss
alltid väl. Det är endast de fula som älska moder. De sköna hafva doek
ofta den dårskapen att följa de fula. Kärlek till moden förråder en elak
smak. Somliga hafva smak för det kolossalt stora, andra för det extremt
lilla. De senare äro föraktligare än de förra. Den förra smaken har
åtminstone någon skymt af ädelhet och storhet; men de äro nog barnsliga,
som falla på knä för en tulipan, extasieras af en narcissa, och kasta nt
stora summor för en klo, en snäcka.»
«Det präktiga består mindre i rikhet än i ordning och delarnes
öfver-ens8tämmelse. Ett regemente, uppstäldt i ordning, är skönt; men folket
som står och ser det är det ej, ehuru bland dem hvars och ens kläder
kanna vara dyrbarare än en soldats. Med ett ord: det sköna är ordning,
och naturen är således det skönaste af alla spektakel»4).
Huru oredig, osammanhängande, ja sjelfmotsägande
denna uppsats är, ehuru den troligen på sin tid
emot-togs med stort bifall, behöfver numera knappt bevisas.
I en afhandling om smaken, får man för det första ej
veta hvad författaren menar med smak. Än är den god,
än är den falsk; men i alla fall är det den som
bestämmer ej allenast det sköna, utan äfven det sanna och
rigtiga i allt. «Der lyxen är öfvermåttan stor, der är
äfven smaken öfvermåttan elak.» Men nu var lyxen
onekligen öfvermåttan stor, både under Augusti och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
