Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ehuru man tror», säger han, «snaken vara konstens, och snillet
naturens verk, gifves dock ganska få menniskor i verlden, som hafva smak.
Det är otroligt hnru liten smak äfven de hafva, som man i allmänhet tror
ha ganska mycken. Den eller den, säger man, har god smak i
skaldekonsten. Tala vid honom en half timma: J skolen iinna att han ganska väl
känner tragedien och små poesier, men har alldeles ingen smak i epopéen
och lyriska skaldekonsten. Denna mannen är likväl poet och gör ganska
vackra verser. En annan har en god och säker känsla i vältaligheten, men
förstår sig alldeles icke på poesien.»
«Det är äfven så i andra saker. Ingen begriper mindre historiska
målningar än en landskapsmålare, och ingen har sämre smak i
landskapsmålningar än en porträttmålare. Jag har anmärkt att artister alltid hafva
en minst säker och mest inskränkt smak. De värdera sällan något annat
än sin egen konst, och i denna konsten endast sina egna arbeten, och döma
om allt annat med förakt och partiskhet.»
«Jag vill ej besvära er med att kopiera alla de löjliga försmädelser,
som okunnigheten och svagheten hafva alstrat öfver Homerus. Man bör
läsa honom, säga de, af vördnad för hans ålderdom. Men fråga dessa
obilliga kritici, de tillstå uppriktigt att de ej känna hans språk, de
transportera sig hvarken till hans tidehvarf eller hans land, och betrakta ej hans
religion. De äro förstenade af reglor, de hafva hvarken känsla eller imagination,
de veta ej att denna poeten blef sungen hos en nation, som hade finare förstånd,
lifligare inbillningskraft och ömmare känsla än något annat folk i hela verlden.»
«Homerus är poeternas konung. Hans Iliad är en demant, som har
tusen facer, soA alla äro lysande; det är en outöselig mina af rikedomar;
Virgilius och Tasso äro ej annat än lyckliga röfvare. Hos honom finnes
källan till alla skönheter och behag; hos honom finnes det majestätiska, det
pathetiska, det förskräckliga, det höga. Homerus har skapat poeter,
ora-torer, målare och skulptörer. Virgilius imiterade honom, Cicero studerade
honom. Vaticanens förnämsta prydnad, Phidias’ Jupiter, är hans
uppfinning» *).
«Jag vill ej uppehålla mig med att upprepa alla de loford, som skallat
tidehvarfven igenom till Homeri ära. Men jag måste anföra ett af de
senaste och vackraste, som är af Boileau:
Ön dirait, que pour plaire, instruit par la Nature,
Homére ait å Venus derobé sa ceinturé;
Son livre est d’agréments un fertile trésor;
Tout ce qu’il a touché se convertit en or.
*) Jag anmärker endast i förbigående att nämnde så kallade Phidias’
Jupiter i Vaticanen endast är en betydligt förminskad kopia i marmor af en
senare mästare. Phidias’ original i Olympia var fyratio fot högt och
arbe-tadt i elfenben och guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
