Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skapat och ej beskrifvit menniskor; deras kontraster, deras hänseenden,
deras gerningar, deras lidelser, allt synes en ny skapelse. I detaljer synes
han hafva några hemligheter, som nataren ej förtrott någon annan än
honom. Han intränger långt djupare i våra hjertan än vi Sjelfva, förr än han
npplyst oss. Han visar oss i oss och utom oss nya fenomener. Målar han
passioner ger han dem en styrka, som förskräcker oss: allt är sannt i denna
målning? och allt är förunderligt. Beskrifver han sinnliga ting, npptäcker
han nya och rörande beskaffenheter, som förut undgålt vår uppmärksamhet;
nya händelser, nya hänseenden, som vi förut endast sett till hälften. Den
vanliga menniskan skådar utan att se; en man af snille ser så hastigt, att
han nästan ej synes skåda. Ofverger han det verkliga och far ut i det
möjliga, skapar han varelser så nya och så sannolika, att, utom nöjet man
har att följa honom, känner man ett högmod att kunna begripa honom.»
«Snillet har då först aft göra med uppfinningen. Oedip, Iphigenie,
Polieucte, Heraclius, Britannicus, Alzire, Mahomet, Tartuffe, Misanthropen
äro alla snilleverk. Äfven i sådana saker som snillet ej uppfunnit, gifvas
dock detaljer som tillhöra det: sådan är Dido hos Virgilius, sådan är
målningen af Trojas förstöring hos samma skald;»sådan är scenen, då Oedip
oeh Jocaste känna igen hvarandra; då den Girige hos Moliére och hans son
träffa hvarandra: fadren går att låna ut på ränta och sonen kommer att
låna. Ändtligen är snillet vissa drag af ljus, styrka, som likna ingifvelser,
som förtjusa förståndet, genomtränga själen och herrska öfver viljan. Af
dessa dragen finnas en oändlig mängd i poeters och oratorers skrifter: i allt
detta är stilen det minsta; tanken är det som rör oss, som blir qvar, och
förorsakar en lång förundran. Man minnes länge att Priamus faller ner för
Achilles och vill kyssa den hand, som mördat hans son, man kommer ihåg
att Tartuffe kastar sig för Orgons fötter och imponerar på honom äfven då
han anklagar sig sjelf; men orden i bägge scenerna äro förgätna; det
intryck som vi hafva är af saken, ej af orden.»
«Man får understundom se en förening af snillet och talangen. När
denna lyckliga förening sker, ser man ej mera någon olikhet i snillets
produkter: då snillet saknas, regerar talangen, då den ena sofver, vakar den
andra. Man märker knappt då snillet brister, ty man är ständigt bedragen
af talangens illusioner. Virgilius, Racine, Pope hafva haft talangen förenad
med snillet» *).
Ehuru denna diatrib innehåller många goda
sanningar, så lider den dock af de motsägelser, som äro
oskiljaktiga från all ytlig och skef konstlära. Att
filosofiskt och på fullständigt sätt utreda skilnaden mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
