- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 2. Gustaf III och hans tidehvarf. Akademiska föreläsningar /
313

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig till verkligen snillrik intuition, ehuru endast för
ögonblicket. Sådant skulle egentligen yppa sig i
detaljer; ty talangen hinner aldrig till intuition af det hela,
likasom snillet aldrig saknar den. Deraf är en följd att
talangen stundom delvis kan hänföra med snillets
tjuskraft, och snillet stundom kan delvis försumma sig eller
misstaga sig vid utarbetningen af sitt konststycke. Deraf
det Horatianska interdum dormitat, som har en viss
grad af sanning, ehuru det ofta blifvit missbrukadt och
aldrig värre än af Horatius sjelf, då han tillämpade det
på Homerus, som säkerligen i hvarje vers, hvarje ord,
ja hvarje partikel är fullt vaken. Men det händer
snillet att i tidehvarf af fixerad ton och stelnadt manér på
löjligaste sätt misskännas: Homerus är i sin naivitet
stundom litet plump, han har i sin barnsliga primitiva
åskådning högst opassande föreställningar, gud bevars,
såsom Zeus’ hotelse att upphänga himmelens drottning
med ett städ vid hvardera foten i den tomma rymden,
till straff för hennes qvinliga lusta att lägga sig i hvad
som ej angick henne o. 8. v. — deraf det Augustiska
seklets »dormitat», och derifrån äfven det gustavianska
seklets tusenmunniga echo «dormitat», icke allenast till
Homerus, utan äfven till Shakespear, Milton, Goethe och
många andra, som vågat tala naturens enkla och
kraftiga språk.

Märkvärdiga äro slutligen de exempel på snillets
alster, som författaren valt för att styrka sina
påståenden. Yoltaires Oedip är sannolikt den sämsta af hans
tragedier, och huru kunde man just falla på att nämna den,
när Sophokles äfven författat en eller rättare två Oediper?
Moliére’8 uTartuffe» och «VAvare» äro säkerligen icke de
bästa af hans komedier, ehuru de en tid hade stort
anseende. Hvad Pope angår, så är han så mycket mindre
ett tjenligt exempel på snille, som han tvärtom skulle
kunna tagas såsom måttstock på, till huru högt
konstvärde äfven den blotta talangen kan genom studium,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/2/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free