Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren, som sjelf var ledamot af det prisutdelande
sällskapet Utile Dulci och få år senare inkallades i den
nystiftade Svenska akademien, icke allenast lät i sin
tidning införa sådana mot de vittra domstolarne
fiendt-liga uppsatser, utan äfven sjelf anföll dem med den
bittra satir, «Foglarnes Vitterhets-akademi», hvarmed
han öppnade årgången 1783.
En Btor och mäktig örn i gamla verldens dar
För Indiens foglar konung var.
I parenthes tör någon undra
Hvi så hland foglar, flera hundra,
Man alltid örnen just till konung uppsatt har:
Har han så mycken dygd? Har han så upplyst snille?
Ar då hans själ så ädel och så stor?
Nej, men har de längsta klor.
Konung Orn ville äfven inrätta en
vitterhetsakademi.
* *
Men hvilka lär man då till ledamöter ta?
En löjlig fråga! Hvem, om icke näktergalen,
Steglitsan och kanarien? Ja;
Så tänker den som ej är galen,
Men högdjur tänka icke så. —
Kung Örns visir, en uf, som hopens vördnad väckte,
För det han gammal var och grå,
Sig trodde denna sak på bättre sätt förstå: —
Det var en Machiavell bland fogelfanans slägte,
Eu djup pojitikus; — välan, låt höra då
Det sluga råd, som flöt utaf hans tunga:
Jo, sade han, i fall man ledamöter tog
Utaf de fåglars hop, som Sjelfva kunna sjunga,
Så skulle tros, och det med fog,
Af hvarje konkurrent, som ej belönad blifvit,
Att väld akademien drifvit:
Nu vore den ju mest oväldig i en sak,
Som ej deraf förstod att skilja fram och bak ....
Man mycken slutkonst ej behöfver
Att se hvad följden blef: den blef att hvarje gång
Då foglar täfla uti sång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
