Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera orimligt i fall det ännu är ohyfsadt och fattigt. Supponera att en
svensk vitterhets-akademi i Hunii tid kunnat lyckas med att stadga v&rt
språk och vår smak, hade icke derigenom skett vitterheten en stor tjenst?
Och hvem svarar mig för att vår smak på hundrade år härefter ej skall
kunna vinna lika mycket i städning och utvidgande, vårt språk lika
mycket i rikedom och behag, som det skett på det förflutna sekletr Hvad mig
angår, är jag fullkomligen derom öfvertygad, och att blifva det behöfver
man ej mer än att se hvad förändring de undergått se’n Dalins tid. Utan
tvifvel flnnes en god och en elak smak, likasom det finnes verklig skönhet
och fulhet; men att påstå det den goda smaken ej är mer än en, och att
all annan är falsk, origtig, förkastlig, är detsamma som att säga: denna
flickan är vacker, hennes åtbörder äro passande, hennes röst är behaglig;
derföre är hon den enda skönhet i verlden; derföre äro alla ansigten fula,
söm ej hafva samma drag; derföre skicka sig alla fruntimmer illa, som ej
förena sina uttryck med samma rörelser; derföre måste hvars och ens röst
hafva samma inflexioner, samma höjningar och sänkningar, deras organ må
af naturen passa dertill eller icke? Sådan är deras logik, som vilja stadga
smak, stil och språk. Och hvarföre har man ej med lika skäl sökt att
stadga fysik och kemi, konster och manufakturer? — Jag vill ej tala om
de öfriga olägenheter, som åtfölja lärda samfund: deras vanliga esprit de
corps; deras förakt och ofta förföljelser mot alla talanger som ej äro
upptagna i deras sköte; den tillgjorda gravité, som skandaliserar sig af allt
hvad aldrig så litet är fritt och flygtigt; obilligheten att utstaka ett visst
antal ledamöter, sedan dubbelt så många finnas lika värdiga att vara det,
och de lika ledsamma påföljder, om ej antalet vore utstakadt; allt detta
vill jag lemna»–-.
Bland de flera vitterhetssamfund, som under eller
näst före denna tid hade uppstått, voro Utile Dulci och
den af drottning Lovisa Ulrika stiftade och af hennes
gemål konungen med stadgar försedda
Vitterhets-akade-mien de förnämsta. Denna senare hade efter sin
besky ddarinna Lovisa Ulrik as död detta år, 1782, väl
ställt sig under konungens eget skydd, men upphörde
likväl med sin verksamhet, till dess den samtidigt med
Svenska akademiens stiftelse år 1786 återupprättades
och på samma gång utvidgades och reorganiserades
under namn af «Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-aka-demien». Utile Dulci fortfor att utgifva täflingsämnen
och utdela priser, såsom jag berättat med anledning af
striden med Thorild. Anmärkningsvärdt är att Kell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
