Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Batavema straxt verlden togo
För lycklig, som hon fordom var;
Ej de Bataverne, som dogo,
Men endast de som lefde qvar.
Att menskor kunna fördel skörda
Af pesten visas likså lätt;
Ty läkarne, som hafva rätt
Att på den hästa verldens sätt
Kurera en och tio mörda,
Och sen en annan fakultet,
Som säkert gick med tiggarstafven,
Om verlden icke låg begrafven
I dårskap och vidskeplighet,
Af pesten knnna blifva rika,
Så framt de ej af pesten dö.
Min läsare, jag bör nu fika
Till Napoli och Etnas ö,
Att lägga lärdt för dem å daga
Hvad gagn de af vulkaner draga
Och straffa dem för det de klaga:
Ty som de sina helgon be
Att deras hjelp mot lågan njuta,
Så kan du, om du lärt att sluta,
Per bonam consequentipm se,
Att de ej tro sig lycklige,
Då Stromboli begynner tjuta,
Vesuvius brutna klippor spruta,
Och Etna rök och lågor ge.
Dock vet jag hur jag mig betedde,
Om någon gång jag fihge rå:
Jag helgonen till berget ledde,
Och ledde folket derifrå.
Det skulle tyckas som naturen
Nog hade slumrat då och då,
Helst som de större kreaturen,
Så väl bland menniskor som djuren,
Fått lof att äta upp de små;
Men någon föda må de hafva,
Om de af svält ej skola dö:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
