Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafterna, hvilken för en hvar skarpsynt betraktare visar sig best&md, ja
kufvad af menniskonatnrens förhållande till eller sammanhang med sin
te lluriska grand, tyckas deremot de svedenborgska synerna (åtminstone
alla de vigtigare) omisskänligt uttrycka öfvermakten af ett jemväl der sin
falla dag-sansning bibehållande cerebralsystem och af de ljusa, de
pneuma-tiskt-psykiska krafter, genom hvilka menniskan erfar icke blott sitt lifs
grundförhållande utan framför allt dess ur förhållande, det vill säga
sitt sammanhang med sitt eviga ursprung, eller med det rent ideala,
andliga, Gud, kärleken, friheten. Lätt är för öfrigt att inse den nära
frän dskapen mellan denna brydsamheten och den förra.»
«I följd af dessa omständigheter, till hvilka snart flera kunde bifogas,
torde någon känna sig frestad att från det antagande, som sist var i fråga,
öfvergå till ett annat; hvari man väl icke tillerkänner Svedenborgs
«Memo-rabilia» samma och lika mycket bevisande^ objektivitet som de enligt
honom sjelf och hans anhängare äga, men icke heller en så blott och bar
subjektivitet som dem enligt det förutnämnda antagandet tillkommer. Denna
mening, som ock kan låta höra sig, innehåller ungefär: att icke alla
skåd-ningar af det slag, som betecknas med det allmänna namnet «visionärt»,
äro subjektiva fantasmer; att det gifves deribland sådana, som icke bero af
de till den somnambula klassen hörande synernas vilkor, utan uppkomma
genom magien af högre lifsberöringar; att de härstamma från den natur,
som är öfver menniskan, icke från den som är under henne; att de
vexel-verkningar eller ömsesidiga inflytelser, som, i det innersta af vår tillvarelse,
sammanbinda dess nuvarande lifsgrad med dess följande, äro af reellare art
än man i allmänhet förmodar; att de kunna för vissa (antingen i allo eller
åtminstone härntinnan) utomordentliga personer, under vissa utomordentliga
omständigheter, objektivera sig på ett sätt, som väl är ett subjektivt
derigenom, att det står i ett särskildt förhållande till skådarens personlighet,
men dock tillika ett objektift derigenom, att det lika mycket som från varelsen
inom honom utgår från en varelse utom honom; att de, såsom ägande ett rentaf
andligt upphof, nödvändigt måste uppkomma i en inifrån utåt gående rigtning,
det vill säga medelst inre skådnings eller förnimmelses förvandling till en
yttre, utan att detta bevisar något mot det förnumnas objektiva verklighet;
att en verklighet, sådan som den nyss beskrifha, tillhör åtminstone ett stort
antal af de svedenborgska synerna; men att den ändock, utan vidare, eller såsom
blott så beskaffad, icke får uppfattas såsom likbetydande med gudomlig
uppenbarelse (i biblisk mening) — om den än kan innebära-spridda
beståndsdelar deraf. Äfven enligt detta antagande måste nemligen det skådade eller
förnumna, då det ej kan till skådarens person komma annorlunda än gående
genom dess subjekt såsom ett medium, oundvikligen derifrån erhålla
mycket af sin beskaffenhet; denna är sannolikt jemväl i sitt Öfriga bestämd af
en ursprunglig frändskap (affinitet) med det förnimmande subjektet. Och
således kunna visserligen äfven inom denna visionskrets de meddelningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
