Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nyssnämnda subjekt mottager, ofta (kanske oftast) vara endast
fortsättningar och återspeglingar af dess egna föreställningar; så att om personen
är till exempel ett hugstort snille, en djup tänkare, en högstämd vis, samt
tillika en andaktsrik och bibellärd kristen, blifva dessa återspeglingar
praktfulla hägringar, hvilkas bilder bekräfta hans verldsåsigt, emedan de
egentligen från den leda sin upprinnelse. Icke dessmindre gifves, enligt det
antagande vi nu framställt, en obestridlig möjlighet, att mången sådan
bildsyn, om den ock är en förstorande och förskönande återspegling af
skådarens egen verldsåsigt, likafullt kan vara en, från en innerligare och
högre verld än vår nuvarande naturs, meddelad positiv bekräftelse derpå.»
«Men hvilka ibland dem äro det? Till och med vid de syner, som
leda sin börd från en lägre natur, torde förblifva outredbart, huruvida de
alltid äro så helt och hållet blotta drömformer, hörande under prosopopéens
omfång. Huru skall man då vid £en högre arten af syner, om ock der i
allmänhet närvaron af ett objektift måste erkännas, kunna rigtigt skönja
gränsen emellan det i dem blott subjektiva och detta i dem tillika objektiva?
That is the question. — Man ser, att också detta antagande inleder oss i
svårigheter; många andra att förtiga, så ur den sistnämnda så stor, att den,
på vår nuvarande ståndpunkt af tillvarelse, utan tvifvel måste anses for
oöfvervinnelig.»
«Valet emellan dessa tvenne antaganden lemna vi nu åt läsaren. I alla
fall gäller för dem båda att i äkta religion och äkta religionsfilosofi äga vi
de ledsagande makter, genom hvilkas bistånd vi, redan inom den naturverld,
som ännu i mången hänsigt skymmer vår blick, kunna «pröfva andarna om
de äro af Gu di». Hvad de eljest — i sig Sjelfva — äro, kunna vi ej
med full säkerhet bedöma: men väl hvad de säga; — så vidt det rörer
väsendet af mensklighetens innersta sanningar. Och vid denna kärna af
deras utsagor hålla vi oss. Med vilkor att läsaren delar vår öfvertygelse i
denna synpunkt, ha vi ej det ringaste emot, om han, liksom den nyaste
författaren om somnambulism (Fischer), kallar Svedenborgs andeumgänge
«eine durch schwärmerische Exaltation im höchsten Grade entbundene
Tages-vision voll geistreicher theosophischer Gedanken», »och finner att alla dess
underbarheter «sich sammt und sonders sehr leicht als schwärmerische
Gestaltungen der Gesichts- und Gehörhallucination erklären». Bet skall vara
oss kärt om saken härigenom för honom är utredd.»
I denna framställning, jemförd med hvad
författaren på andra ställen yttrar om den märkvärdiga siaren,
lyser klarligen igenom hans böjelse att för egen del
antaga det andra af sina båda alternativer till förklaring
af de svedenborgska andesynerna, nämligen det, som
medgifver möjligheten af en, om också inskränkt, objek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
